# ID: svediakorp-gov455999
# author: Elmar Brok (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 491
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder är ett omfattande åtagande administrativt sett och sannolikt den viktigaste strukturfråga som har framkommit ur konstitutionen, åtminstone när det gäller formen på Europeiska unionen verkställande arbete i framtiden.
Jag anser att vi verkligen måste lyckas med detta, eftersom det på ett avgörande sätt kommer att bestämma hur EU kan spela sin roll i världen, och jag tycker också att det skulle vara fel att närma sig frågan med en defensiv inställning och säga att utrikesministern skall göra vad rådet gör i dag, för att sedan lappa ihop något och lämna utveckling och handel hos kommissionen som tidigare.
Oavsett vem som ansvarar för vad är utrikesministerns uppgift att bestämma innehållet i de externa åtgärderna som helhet, med följden att allt liksom av sig självt hamnar inom hans eller hennes ansvarsområde.
Följaktligen kommer ett defensivt förhållningssätt från kommissionens sida inte att bidra till att föra saker och ting framåt.
Kommissionen måste i stället vara framåtsyftande, och i stället för att låta besluten fattas någon annanstans och ta för givet att vissa områden hamnar utanför dess behörighet måste den kräva att alla beslut skall fattas inom kommissionen.
Detta blir den centrala frågan.
Jean-Luc Dehaene, som kommer att tala inom kort, ledde arbetsgruppen för detta i konventet, och han vet därför vad konventet ville.
Det ville vidareutveckla gemenskapsmetoden.
Jag är tacksam mot er, fru kommissionsledamot, för att ni säger att ni delar parlamentets önskan att föra gemenskapsmetoden framåt.
Men betyder detta att vi kommer att få en gemensam europeisk avdelning för yttre åtgärder som – organisatoriskt, administrativ och budgetmässigt – är beroende av kommissionen?
Detta är en tydlig och enkel fråga som inte har fått något svar.
Vi ber er därför att svara på den, kanske när ni återkommer till frågan.
Vi är beredda att stödja kommissionen, och det var parlamentsledamöterna som fick konventet och regeringskonferensen att godta bestämmelsen att detta kan ske endast med kommissionens samtycke.
Jag hoppas att kommissionen kommer att ha modet att gripa tillfället och att själv komma fram till beslutet.
Inget beslut kan fattas om kommissionen motsätter sig det, och jag hoppas att ni därför kommer att gå längre än den allmänna gemenskapsmetoden och inta ståndpunkten i den förklaring som Jo Leinen har lagt fram, enligt vilken avdelningen för yttre åtgärder administrativt, organisatoriskt och budgetmässigt kommer att vara knuten till kommissionen, samtidigt som den naturligtvis troget skall genomföra rådets beslut i ärenden där rådet är behörigt.
Jag anser att dynamiken i den administrativa utvecklingen betyder att detta är den enda väg framåt som ligger i både ert och vårt intresse.
Kanske kan ni göra era svar enklare.
Då skulle kanske till och med jag förstå dem.
