# ID: svediakorp-gov455978
# author: Louis Grech (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 732
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Herr talman!
Låt mig först av allt tacka föredraganden för hans betänkande.
Vi håller i stort sett med om huvudlinjen i hans argument.
Självklart håller vi med honom om att mer behöver göras för att få en rationellare och öppnare budget samt striktare budgetdisciplin.
Ett område som verkar vara problematiskt är personalrekryteringen.
Jag antar att det är korrekt att utgå från att kravet på ytterligare personal har grundats på berättigade och realistiska behov.
Därför är det mycket svårt att förstå eller motivera förseningarna i den urvals- och rekryteringsprocess som berör utvidgningen.
Åtgärder har vidtagits för att rätta till problemet och hantera denna viktiga fråga.
Trots detta håller jag dock inte med om att en tillfällig nödlösning som går ut på att anställa tillfällig personal skall anses vara ett genomförbart alternativ.
Även om jag kan förstå resonemanget bakom detta argument är jag rädd att denna typ av kompromiss, om den godtas, skulle kunna missbrukas då och då i våra kommande budgetar.
Dessutom har föredraganden föreslagit en minskning av marginalen i reserven för oförutsedda utgifter.
Vi håller i princip med om att anslag bör knytas till specifika åtgärder och vi bör undvika att anslag bortfaller vid utgången av budgetåret.
Ändå måste vi ta hänsyn till de utmaningar som vi står inför under den närmaste framtiden och den osäkerhet som fortfarande är uppenbar, bland annat när det gäller flerspråkiga tjänster, investeringar i fast egendom, ledamotsstadgan samt antagandet av stadgan för ledamöternas assistenter, som vi ställer oss bakom och stöder helt och fullt.
Mot denna bakgrund vore det klokt att instämma i det ändringsförslag som innebär att det slutliga beslutet i denna fråga skall fattas på ett senare stadium.
Jag tycker faktiskt att föredraganden gjorde bra i att skjuta upp det slutliga beslutet om den muntliga överenskommelsen om nivån på 20 procent i utgiftskategori 5.
Jag håller med om att detta riktmärke inte är knutet till någon obestridlig och absolut lag, och vi skall inte tveka att ifrågasätta och omarbeta denna överenskommelse om vi inte är övertygade om att den nödvändig.
Jag anser dock inte detta vara fallet, och det vore otillrådligt att avskaffa dessa riktlinjer nu.
Riktlinjen på 20 procent skulle ironiskt nog kunna leda till en viss grad av sund budgetmässig disciplin och effektivitet om den utnyttjas i praktiken.
Självklart stöder vi argumenten att vi, för att uppnå en effektiv budget, måste granska alla former av utgifter, använda resurserna mer effektivt och undvika slöseri och dubblering av funktioner.
Vi bör fortsätta att fokusera på våra huvudtjänster och kärnverksamheter, vilket leder mig till en annan viktig fråga.
Vi har ännu inte upplevt den fulla effekten av -reformen, även om det delvis finns en godtagbar förklaring till det.
Endast ett fåtal mål verkar ha uppnåtts.
Eftersom de nödvändiga strukturerna finns borde vi kunna ha realistiska förväntningar på att de flesta målen kan uppfyllas och att en reform för att få bort uppenbara och dolda flaskhalsar skulle kunna genomföras.
På en annan nivå välkomnar vi varmt den föreslagna förbättringen av besökstjänsten.
Utifrån min mycket korta och begränsade erfarenhet av Europaparlamentet anser jag att programmen utgör ett praktiskt och direkt redskap för att förbättra uppfattningen om EU.
Dessutom har de en multiplikatoreffekt som inte bör underskattas.
Jag välkomnar också varmt förslaget om att förbättra strategin för kommunikation och information.
Tidigare har vi inte tagit itu med denna fråga på rätt sätt.
Vi vet att det finns en barriär mellan EU och dess medborgare, oavsett om den är verklig eller enbart upplevd.
Vi kan och bör göra mer på denna viktiga punkt.
Om vi verkligen vill få medborgarna att betrakta Europaparlamentet som sitt parlament och ett parlament som företräder deras önskemål, måste en effektiv strategi för information och kommunikation genomföras snarast.
Detta borde vara en av våra viktigaste prioriteringar.
Om vi misslyckas med detta kommer vi att ha misslyckats med ett grundläggande huvudmål med djup förankring i verkligheten.
Slutligen vill jag återigen gratulera Valdis Dombrovskis, inte bara till hans betänkande, utan också till att han som ny ledamot från ett nytt medlemsland har gett oss ett exempel på att integrationsprocessen kan vara produktiv och effektiv.
