# ID: svediakorp-gov455895
# author: Jana Bobošíková (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 611
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
EU-nationernas historia har sannerligen inte varit lätt.
Man har sett nationer slåss mot varandra, förråda varandra och utsätta varandra för grymheter.
Det var européerna som hittade på den ariska rasens överlägsenhet, den slutgiltiga lösningen för andra raser och gaskamrarna.
Dessutom satt övriga Europa till en början bara och tittade på och gjorde ingenting åt saken medan detta pågick.
Tyvärr har man ännu inte gjort upp med denna period.
Ännu 60 år efter andra världskriget finns det parlamentsledamöter som vägrar rösta för resolutioner som fördömer förintelsen, som envist likställer offren för andra världskriget med de som orsakade det och som förfalskar historien och inte lyckas hålla isär orsak och verkan i den mest fasansfulla konflikten genom tiderna.
De anföranden som ledande företrädare för medlemsstaterna och EU-institutionerna den senaste tiden har hållit för att markera 60-årsjubileet av krigsslutet har avslöjat att de är uppslukade av tanken att vår tids välstånd och fred är ett direkt resultat av Europeiska unionens historia.
Låt oss för framtida generationers skull inte glömma att så inte alls är fallet.
Freden i Europa kan lika gärna hänföras till närvaron av amerikanska trupper på europeisk mark och välstånd kan förklaras av ekonomisk tillväxt i Asien och Förenta staterna och den ökade världshandeln.
När det gäller frihet ägde revolutioner rum i ett antal europeiska länder, även mitt eget, utan någon hjälp från Bryssel.
Det är något bekymmersamt att den demokrati och välfärd som vi lyckats uppnå nu är hotad.
Europas potential att agera som en global aktör minskas av den obegripliga och orättfärdiga konstitutionen för Europa som gynnar vissa länder på bekostnad av andra.
Det avstånd som finns mellan politiker och verkligheten äventyrar Europas framtid ytterligare eftersom medborgarna i medlemsstaterna förstår allt mindre av det språk som talas av EU-institutionerna och deras företrädare.
Var kommer Europa att hamna om allmänheten inte förstår sina ledare?
Blir det ett enkelt byte för den värsta formen av populism bara för att ingen förstår?
Det är min fasta övertygelse att ingen mediakampanj någonsin kommer att ge allmänheten nytt förtroende för tanken på ett gemensamt Europa.
Detta kan bara ske genom att praktiska och lättbegripliga åtgärder genomförs som erbjuder lösningar på de verkliga problemen.
Europeiska ledares oförmåga att främja tillväxt och den fega EU-nationalistiska strategin i ekonomiska frågor är långt ifrån ett lämpligt svar på den globala ekonomins verklighet.
Jag företräder medborgare i ett land som lidit på grund av järnridån som föll för 15 år sedan.
Men i dag ser vi försök att bygga nya ridåer runt Europa för att hålla Förenta staterna, kinesiska textilier, billig arbetskraft och många asylsökande utanför.
Att avskärma oss från världen kommer inte att lösa de problem som Europa står inför.
Med tanke på allmänhetens bristande intresse och den ekonomiska avmattningen är det uppenbart att det sätt som EU just nu leds på inte kommer att hålla om Europa skall bli konkurrenskraftigt.
EU: s ledare bör ha modet att erkänna för sig själva och allmänheten att den återupplivade Lissabonstrategin och den orättfärdiga konstitutionen för Europa inte är något annat än en återvändsgränd och att den inte kommer att resultera i mer rättvisa, frihet eller välstånd.
Det enda rätta sättet att reagera på den situation som råder i den globala ekonomin och den globala politiken är att vara öppen, begränsa vår inblandning i ekonomiska frågor, sänka skatterna, låta nationalstaterna verka friare och samordna frågor på EU-nivå på ett vettigt sätt, och detta bara där det visar sig behövas.
