# ID: svediakorp-gov455894
# author: Ģirts Valdis Kristovskis (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LV
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Jag kan, 60 år efter andra världskriget, med övertygelse hävda att Europeiska unionen är den bästa modellen hittills för samarbete mellan länderna på den gamla kontinenten.
I Europa har dialog ersatt krig och ändå har man inte lyckats förstå den historiska sanningen och hur staters och politikers intressen är sammanflätade med varandra.
Ja, vid denna tidpunkt firar vi tillsammans minnet av en av mänsklighetens största segrar över den nazistiska ideologin.
Vi minns fascismens offer, sänker huvudet och minns dem som dog i striderna.
Ja, det är tillfredsställande att hela Europaparlamentets politiska spektrum har kunnat enas om resolutionen om slutet av andra världskriget och för första gången samtidigt bedömer och fördömer både nazist- och kommunistregimernas brott.
I vår gemensamma deklaration fastslås klart och tydligt att ingen försoning kan ske utan historisk sanning.
Endast ett starkt Europa kan erbjuda lösningar på hur vi skall kunna komma över historiens arv som innehåller orättvisa och det femtioåriga sociala, politiska och ekonomiska förfallet i de nationer som hållits instängda.
Men tyvärr sades inte allt i vår deklaration.
Det som Jean-Claude Juncker sade i Moskva igår är inte heller acceptabelt.
Han menade att lösningen på dessa problem är en fråga för kommande generationer.
Det är endast de mäktiga som kallar sakerna vid deras rätta namn.
För några dagar sedan i Riga sade George Bush rakt ut: ” Jaltaöverenskommelsen följde i samma orättfärdiga tradition som Münchenavtalet och Molotov-Ribbentrop-pakten.
Återigen, när mäktiga regeringar förhandlade kunde de små nationernas frihet på något sätt offras.
Men detta försök att offra friheten för stabilitetens skull lämnade efter sig en kontinent som var delad och instabil. ”
Det verkliga kalla kriget i Europa som varade i nästan 50 år bekräftar detta.
Alla i Europaparlamentet vet att NATO, den nordatlantiska unionen, skapades för att stödja den europeiska säkerheten i ett klimat av rädsla för en invasion av den totalitära, cyniska och aggressiva Sovjetregimen.
Detta är en bekräftelse på att man efter andra världskriget inte alls kunde lita på en allierad som Stalin.
Det onda imperium som skapades av Stalin var oacceptabelt, trots att segern över den nazistiska ideologin dessförinnan hade firats gemensamt.
Mina damer och herrar!
När vi tänker på Europas framtid bör vi ha det jag just sade i särskild åtanke.
Nu har 60 år gått sedan andra världskriget, och Europa utformar sin framtid tillsammans med sina bundsförvanter.
Tyvärr gör Ryssland, som är Sovjetunionens arvtagare, fortfarande uttalanden där man förnekar inflytandet över länderna i Östeuropa och ockupationen av mitt land Lettland, och av Litauen och Estland.
Det är förödmjukande att den historiska sanningen förnekas och att kommunistregimens brott tolereras.
Detta är föraktfullt mot dem som föll offer och dödades av regimen, ändå sker detta i dag.
Ryssland försöker hålla fast vid möjligheterna att manipulera den allmänna världsopinionen.
Ryssland riktar allmänhetens intresse mot problemet med icke-medborgare i Lettland och överdriver det, men fortsätter samtidigt att kränka de mänskliga rättigheterna för dem som föll offer och dödades av den totalitära Sovjetregimen, och för deras familjer, genom att förneka deras lidande och förluster.
En sådan inställning från Rysslands sida bidrar inte till försoningen mellan Ryssland och de stater i Östeuropa och Baltikum som har återvunnit sin frihet.
Det behövs ett verkligt fördömande av kommunismens brott och en lösning av deras konsekvenser i den europeiska framtida stabilitetens namn.
Jag uppmanar er att rösta för resolutionen!
