# ID: svediakorp-gov455887
# author: Philip Claeys (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 494
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är av stor vikt att vi i denna stund hedrar minnet av andra världskrigets slut för 60 år sedan.
Det är också bra att det vid detta tillfälle åter understryks att frihet och demokrati inte bör tas för givna utan aktivt måste upprätthållas.
Nationalsocialismens grymheter är ett svart kapitel i Europas historia och de tidigare talarna gjorde rätt i att påpeka att det inte finns mycket, om något, att lägga till.
Det är beklagligt att Västeuropa ägnar så lite uppmärksamhet åt det historiska faktum att det för 60 år sedan gavs officiellt klartecken för att överlämna Östeuropas folk till Sovjetockupationen, till diktatoriska kommunistregimer som helt visst var av samma kaliber som nazisterna i fråga om fasa och förbrytelser.
Röda armén var redan i Warszawa 1944 och väntade bara på att nazisterna skulle slå tillbaka upproret.
För 60 år sedan gav man överallt i väst beröm och uppskattning åt Joseph Stalin, en tyrann som vid det laget redan hade dödat miljontals människor och som med det befriade västs tysta medgivande skulle fortsätta att döda flera miljoner till, i och utanför Ryssland.
Faktum är att det är hög tid att Ryssland följer Tysklands exempel och gör upp med det förflutna.
Officiellt befriades länder som Estland, Lettland och Litauen av Röda armén.
Lettlands president Vaira Vike-Freiberga poängterade att 1945 inte innebar någon frihet alls för de baltiska staterna, tvärtom.
Låt mig citera henne: ” Det innebar slaveri, det innebar ockupation, det innebar underkastelse och stalinistisk terror. ”
De europeiska ledare som var i Moskva för några dagar sedan gjorde sig knappt besväret att föra denna realitet på tal.
Det som innebar befrielse för västeuropéerna för 60 år sedan var ännu en Golgatavandring för Östeuropa.
Skillnaden var att de nya diktaturerna kunde räkna med aktivt stöd och sympati från så många västeuropeiska politiker, medier, intellektuella och många andra.
Några av dessa fanns till och med på de sovjetiska säkerhetstjänsternas avlöningslista.
Det kanske är lämpligt att 60 år senare ta en titt på dessa frågeställningar.
Europa kanske inte helt kan göra upp med det förflutna, såvida inte någon sorts Nürnbergrättegång om kommunismen genomförs.
Inte i ett försök att riva upp gamla sår utan för att vi aldrig skall glömma och för våra barns och barnbarns framtids skull.
Jag tar illa vid mig när en europeisk kommissionsledamot har bilder på sin webbplats där han demonstrerar sin beundran för någon som Fidel Castro.
Jag tar illa vid mig när intellektuella och politiskt ansvariga fortsätter att förneka eller förminska den islamistiska extremismens tillkomst.
Jean-François Revel har redan talat om – den totalitära frestelsen.
Om det finns en läxa som vi måste lära från andra världskrigets fruktansvärda grymheter så är det att totalitarismen inte skall få en chans till, var den än uppkommer.
