# ID: svediakorp-gov455880
# author: Hans-Gert Poettering, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,283
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
År 1945 – för 60 år sedan – var Europa ett slagfält i ruiner.
Ett barbariskt krig hade tagit 55 miljoner människors liv, ytterligare miljoner – vi vet inte hur många – blev hemlösa, miljontals människor blev flyktingar eller fördrevs från sina hem.
Föräldrar förlorade sina söner, hustrur förlorade sina män och barn förlorade sina fäder.
I slutet av mars 1945 förklarades min egen far, som var menig i armén, saknad.
Det var först mycket senare som vi fick veta att han fanns bland de döda.
Jag såg honom aldrig.
År 1945 var många av Europas städer ödelagda och ekonomin låg i ruiner.
I världen skapade namnet Europa rädsla och fruktan.
Var ansvaret låg för att andra världskriget bröt ut finns det inte längre någon tvekan om: den olagliga nationalsocialistiska regimen i Tyskland piskade upp sina rasvillfarelser och sitt maktanspråk till ett inferno av aggressioner mot alla andra folk i Europa.
Försöket att utrota judarna skulle komma att bli dess värsta brott.
Nationalsocialisternas totalitarism ledde hela Europa i fördärvet.
När slutet kom 1945 var det tyska folket självt bland offren, vid ett tillfälle när det var tunnsått med segrare.
I stället för segrare fanns det överlevare, några lyckosamma, andra med mindre tur.
De förstnämnda i väst, de sistnämnda i Central- och Östeuropa.
Ett framsynt amerikanskt stöd gjorde att nytt liv kunde uppstå i den västra delen av kontinenten som åtnjöt frihet, respekt för människans värdighet, demokrati och en marknadsekonomi som var reglerad genom lagstiftning.
Vi blev alldeles nyss påminda om att det var Winston Churchill som skissade upp bilden av ett Europas förenta stater – och låt mig tillägga att EU aldrig skulle vara fullständigt utan Storbritannien.
Efter 1945 återuppstod Europa, med början vid Atlantkusten.
Folket var utmattat men förenades och gladdes åt att kunna starta på nytt i frihet.
Robert Schuman kommer alltid att bli ihågkommen och hyllad för att ha sträckt ut handen till tyskarna och uppmanat dem att delta i denna nya början.
Utan den franska storsintheten skulle EU återigen bara ha blivit overklig idé – och låt mig tillägga att när Europeiska unionen nu gör ytterligare en ny start med en gemensam konstitution kommer EU även i framtiden, mer än någonsin, att behöva Frankrikes konstruktiva engagemang.
År 1945 var även människorna i Central-, Öst- och Sydosteuropa fyllda av hopp om en ny början, om att få en ny chans att leva i frihet och fred, precis som de som hörde till samma kultur som vi alla delar.
De fick lära sig av bitter erfarenhet att fred utan frihet bara delvis leder till befrielse från den totalitära orättvisans ok.
Deras förhoppningar krossades av Sovjetunionens maktövertagande.
Även om den nationalsocialistiska totalitarismen besegrades 1945 delade Stalins totalitarism Europa och tvingade folken i Central-, Öst- och Sydosteuropa att följa hans orättvisa regler.
Hoppet övergav emellertid inte de mindre lyckliga överlevarna från andra världskriget – hoppet om ett gemensamt Europa som var intellektuellt, moraliskt och politiskt förnyat, med utsikten om välstånd för alla dess medborgare.
De gav slutligen form åt detta hopp i en fredlig revolution, vars paroll blev.
Det skulle ta årtionden innan muren raserades.
Efter att ha varit ledamot av parlamentet ända sedan det första direkta parlamentsvalet 1979, ser jag vår debatt i dag – en debatt som vi tillsammans håller på ett värdigt sätt, och med det allvar den förtjänar – som ett tillfälle att glädjas åt att Europa nu är enat och ett tillfälle att glädjas åt att ledamöter från åtta centraleuropeiska länder finns bland oss och åtnjuter samma rättigheter som vi.
År 1989 lyftes den dubbla bördan av totalitarism från Europa.
Det vi lärde oss 1989 var vilken makt Europas värderingar har för oss alla och hur beroende vi är av att modiga män och kvinnor föregår med gott exempel om vi vill behålla vår frihet.
Efter 1989 kunde Europa återigen börja andas med båda lungorna, för att citera den store oförglömlige påven Johannes Paulus II.
Människorna i Västeuropa hade utfört ett värdefullt och nödvändigt arbete för att förbereda den dagen, och det de gjorde kommer att leva vidare.
Inrättandet av Europeiska unionen med gemensamma värderingar med inriktning på mänsklig värdighet, den överstatliga unionen i en fri gemenskap med egna bindande lagar var det konsekventa svaret på den möjlighet som lades fram i slutet av kriget.
Enandet av Europa är ett freds- och frihetsprojekt.
Alla européer har nu möjlighet, och skyldighet, att gå den väg som det återförenade Europa har stakat ut.
Vi arbetar nu tillsammans med att bygga upp ett EU som försvarar sina värderingar för alla medborgares skull.
EU kan nu ge ett gemensamt svar på krigföring och totalitarism, genom att fortsätta på vägen mot en gemensam europeisk union av folk och stater, ihärdigt, med inre övertygelse och med ett accepterande av den mångfald som är EU: s styrka och storslagenhet.
Den aktuella debatten om den europeiska konstitutionen är ett utmärkt tillfälle för oss att erinra oss dessa grundläggande saker, eftersom våra värderingar och ideal för första gången i EU: s historia skrivs in i en konstitution.
EU är inte enbart en politisk konstruktion, utan ett intellektuellt levande område.
Därför måste svaret på det hemska kriget, vars slut vi i dag högtidlighåller med tacksamhet, vara moraliskt, ett ” aldrig mer ” till den ofrihet som leder till krig, ett ” aldrig mer ” till det krig som berövar människorna deras frihet.
Detta sammanfattar motivet till byggandet av ett nytt EU, ett EU som förkastar totalitarism, nationalistisk arrogans och omänsklighet utan gränser, ett EU som vägrar att låta någon av dess stater bestämma över andra, ett EU som bekräftar varje människas omisskännliga värdighet, jämvikten mellan olika sociala gruppers och människors intressen, ett respektens och mångfaldens EU, varifrån det verkligen får sin styrka, ett EU av demokrati och lagstiftning.
Många framsteg har gjorts när det gäller inre försoning – försoning mellan folk och stater i Europa.
Vi vill – och vi måste – fullfölja detta arbete med inre försoning, eftersom vi också vill försonas med folket i Ryssland och människorna i den ryska federationen.
Under den period av vår historia som nu börjar kommer EU emellertid att behöva eftersträva försoning i världen och med världen omkring oss i större utsträckning än tidigare.
Europas krig blev ett världskrig.
Europas enande måste vara till nytta för världen.
Vi kan vara tacksamma mot ledamöterna i det här parlamentet – och jag vill särskilt tacka min kollega Elmar Brok – som har utarbetat en resolution som i morgon kommer att ge uttryck för våra värderingar.
Vi minns nu alla offer för andra världskriget, allt lidande och all förstörelse.
Vi erinrar oss i vilken utsträckning fred och frihet hör ihop och behovet av att vårt arbete tjänar mänskligheten, inte minst för att främja dialogen mellan olika kulturer.
Där den här dialogen med omvärlden ger resultat kommer vi att försvara de värderingar som för oss mot framtiden.
På så sätt kan denna minnesdag ge oss ett nytt uppdrag och uppmana oss att samarbeta för att bygga en bättre värld – en fredligare värld och en friare värld.
