# ID: svediakorp-gov455817
# author: Jiří Maštálka, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 396
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Mina damer och herrar!
Jag vill tacka kommissionsledamoten för hans inledande kommentarer.
Jag vill också säga att jag varmt välkomnar de politiska förändringar som har ägt rum i Kirgizistan, eftersom de också kommer att ge oss möjlighet att klargöra målen för vår utrikespolitik.
Vid första påseende tycks allt vara mycket enkelt.
Det förekom valfusk i valet i Kirgizistan och efter valet tvingades presidenten att avgå till följd av folkets protester, och Bisjkek stod på tur för att drabbas av den dominoeffekt som tidigare ledde till att regeringarna i Tbilisi och Kiev störtades.
Moskva stödde en odemokratisk president och led nederlag.
Samtidigt börjar det dock också bli uppenbart att revolutionen i Kirgizistan, som i mångt och mycket var ett uppror mot ett oligarkiskt styre som hade kommit till under privatiseringseran, hade en stark social dimension.
Detta har faktiskt varit en gemensam nämnare i alla postsocialistiska länder där det har funnits grupper som har stått eller står i den politiska maktens centrum, antingen som ett resultat av sina gamla kontakter eller av sina etniska eller partipolitiska band till dem som för närvarande har makten.
Medlemmarna i dessa grupper gjorde sig större rikedomar än de hade kunnat drömma om genom privatiseringarna, som inte bara ledde till stora klyftor i samhället, utan också gav dem erforderliga resurser och en önskan att ge sig in i politiken.
Det finns dock fler aspekter på upproret i Kirgizistan som gör att det skiljer sig från andra uppror av det här slaget.
Detta uppror ägde rum i ett land som hade den mest liberala regimen i Centralasien.
Vilken oligarki som helst skulle dra slutsatsen att ju större restriktioner som införs på ett lands frihet, desto större möjligheter har den att sitta kvar vid makten.
Dessutom skiljer sig situationen i Kirgizistan från situationen i till exempel Ukraina, eftersom rysskräcken inte spelade någon roll i det kirgiziska upproret.
I det här sammanhanget vill jag upprepa min maning att vi skall se till att EU: s politik avspeglar det faktum att Europeiska unionen är en institution som värnar om rättsstatsprincipen och den sociala rättvisan som ideal.
Därför bör vi stödja de krafter som vill öka den konstitutionella ordningen och den sociala rättvisan, både i Kirgizistan och på andra håll.
