# ID: svediakorp-gov455806
# author: Nicolas Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 591
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill till att börja med tacka ledamöterna för denna oerhört intressanta debatt och för deras mycket värdefulla budskap inte bara till rådet utan också till kommissionen.
Jag skulle vilja ta upp ett par frågor, och jag vill börja med EU: s inflytande i finansinstituten, framför allt Världsbanken.
Låt mig för ett ögonblick tala på ordförandeskapets vägnar och inte som företrädare för rådet.
Det stämmer att vi, om vi vore aktieägare i ett privat bolag, skulle förvalta vår andel av bolagets kapital på ett mycket otillfredsställande sätt.
Men som ni vet är det lite mer komplicerat än så, och vi befinner oss inte i den situationen.
Vi befinner oss i en helt annan situation, som till sin karaktär är politisk.
Ändå måste jag säga att uppmaningen till EU att förbättra samordningen av sina ståndpunkter inom dessa organisationer, och främst inom Världsbanken, härrör från en absolut nödvändighet, eftersom vi, som flera av er sagt, inte är i närheten av att utöva vårt fulla inflytande, inte bara i finansiella termer utan även politiskt.
I detta avseende vill jag påpeka att det kan finnas en artikel i fördraget som vi bör titta på en gång till och kanske utnyttja för att följa upp denna förmiddags debatt.
Jag talar om artikel 99 i fördraget – som även ingår i utkastet till konstitution – enligt vilken medlemsstaterna på grundval av ett förslag får förbättra samordningen av sina ståndpunkter inom finansinstitut och internationella finanskonferenser.
Jag menar därför att frågan om EU: s representation i internationella sammanhang – särskilt i internationella finanskretsar – fortfarande återstår att lösa.
Jag behöver inte på nytt gå in på de svårigheter som detta innebär.
Den andra fråga ni tog upp, och som kanske i viss mån hänger samman med den första, var reformen av de internationella finansinstituten, främst Världsbanken.
Jag anser att EU har en oerhört viktig roll i detta sammanhang.
Vi måste verkligen uppmana den nye världsbankschefen att genomföra reformer, inte bara av Världsbankens verksamhet utan även av dess politik.
Detta var också en del av syftet med det informella mötet med Paul Wolfowitz.
Även här menar jag att EU skulle kunna spela en ännu större roll om vi talade med en röst.
Detta leder oss tillbaka till frågan om EU: s inflytande i de internationella institutionerna.
Det står klart att det inom dessa institutioner är nödvändigt att ta större hänsyn till den nya maktbalansen i världen och att se till att nya internationella aktörer och nya ekonomiska maktfaktorer integreras bättre, utan att i det sammanhanget glömma bort utvecklingsländerna.
Slutligen gäller det politiken för utvecklingsstöd.
Kommissionsledamoten lämnade också en del upplysningar i det avseendet.
EU är den största givaren och står för mer än 50 procent av utvecklingsstödet.
Jag måste framhålla att vi har börjat titta på nya sätt att finansiera utvecklingsstödet.
Vid Ekofinrådets senaste möte behandlades dessa finansieringssätt.
Ni känner alla till den idé som lades fram om att införa vissa specifika skatter för att nå upp till, eller öka, nivåerna för utvecklingsstödet, och jag kan berätta att Ekofinrådet vid sitt informella möte den 13 – 14 maj i Luxemburg planerar att på nytt ta upp dessa nya metoder för finansiering av utvecklingsstödet, framför allt för att se till att målen för millennietoppmötet i september kan nås.
