# ID: svediakorp-gov455804
# author: Frithjof Schmidt (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Det mest överhängande problem vi står inför när det gäller Världsbankens politik är strukturanpassningen.
Världsbanken har i flera årtionden stött strukturanpassningsprogram, och ändå har dessa ofta fått groteska resultat, t.ex. i fallet med privatisering av tjänster.
Ett bra exempel på detta är vattenförsörjningen.
Trots att denna privatiserats och infrastruktur har uppförts har priset på vatten stigit så snabbt att de fattigaste samhällsgrupperna inte längre har råd med det.
Ett annat exempel är handelspolitiken, eftersom beviljande av lån med påtvingad liberalisering och öppnande av marknader som villkor innebär att utvecklingsländernas förhandlingsposition i WTO-rundorna försvagas.
Allt detta står i skarp kontrast mot EU: s utvecklingspolitiska målsättningar, där exempelvis vattenförsörjningen tillskrivs en nyckelroll i kampen mot fattigdom, och det handlar om att stärka utvecklingsländernas förhandlingskapacitet i WTO-rundorna.
Detta är därför ett centralt angreppssätt för att förändra Världsbankens politik.
Den reform som nu inleds kommer inte att innebära någon som helst förändring.
Det som kallas den nya urvalspolitiken för lån och som tydligen skall införas är i grund och botten ett medgivande av att den politik som Världsbanken fört i över 30 år har misslyckats.
Den innebär i korta drag att de länder som deltagit i Världsbankens strukturanpassningsprogram de senaste åren och årtiondena utan att ha nått några goda resultat och utan att ha vunnit något nu kommer att få pengar för att ta itu med sina mest trängande sociala problem.
De länder som inte deltagit på avsett sätt kommer att få mindre pengar.
Denna åtskillnad mellan de som presterat bättre respektive sämre är oerhört tvivelaktig, och enligt min mening är både kommissionen och rådet skyldiga att kräva att den åtminstone görs med utgångspunkt i tydliga, öppna och lättbegripliga kriterier.
Jag anser att de också är skyldiga att uppmana Världsbanken till långtgående förändringar av sin strategi för fattigdomsminskning, inom ramen för FN: s reform och millennieutvecklingsmålen.
