# ID: svediakorp-gov455802
# author: Margrietus van den Berg (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 503
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I ett tidigare liv intog Paul Wolfowitz en rätt ensidig ståndpunkt och framstod för oss som en hårding.
Nu har han blivit chef för Världsbanken, ett multilateralt utvecklingsinstitut.
Detta är sannerligen ett enastående exempel på tvättning, för att använda en penningterm.
Det har också varit genant för Europa.
Som någon sade för en stund sedan finns det nya förfaranden som ger oss inflytande, men allt som behövdes för att göra honom till chef var några telefonsamtal från Förenta staterna.
Vi hade inte på förhand enats om en gemensam kandidat, såsom var fallet med Pascal Lamy för WTO.
I Världsbankens fall kom vi för sent och vi hade inte enats.
Jag menar att det var vår svaghet, och rådet och kommissionen är i sina rapporter tillräckligt uppriktiga för att medge det.
Det behöver knappast sägas att det inte bara handlar om en gemensam kandidat utan även om politik.
Det är allmänt känt att de internationella, multilaterala finansinstituten när det gäller Washingtonsamförståndet har riktlinjer och prioriteringar som ofta är oförenliga med den politik för utveckling och fattigdomsbekämpning som vi i Europa skulle vilja anta på internationell nivå.
Det handlar inte nödvändigtvis om att allt skall vara på det ena eller det andra sättet.
Vad vi behöver är balans.
För att nå denna balans och för att kunna placera sociala mål, fattigdomsbekämpning och millenniemål centralt i Världsbanken måste vi tala med en röst.
För detta krävs gemensamma insatser.
Jag håller med om vad som sades för en stund sedan: den nya konstitutionen kan ge oss större utrymme och ett slags skyldighet att i dessa institutioner agera som Europa och tala med en röst.
Det är häpnadsväckande: vi står för 60 procent av de förmånliga lånen och har mycket större andel av rösterna, men ändå är vi samtidigt praktiskt taget frånvarande.
Det här skulle vi aldrig tolerera på handelsområdet.
Jag menar att detta är det centrala.
Vi behöver också samstämmighet.
I Afrika, t.ex., har Världsbanken varit inblandad i det prioriterade utbildningsinitiativet.
Kommissionen vill emellertid inte ha något med detta att göra, för de nationella strategidokumenten för det området handlar om vägar och infrastruktur, inte om utbildning.
Vi bidrar alltså inte alls, men vi här i kammaren fordrar samstämmiga, gemensamma insatser.
Det finns alltså svårigheter på båda sidor.
Kan inte rådet och kommissionen på nytt överväga om man med den nya konstitutionen som grund skulle kunna ta ett initiativ, åtminstone i politiskt-ekonomiskt avseende, på Världsbankens vägnar?
Vi måste också nå en starkare ställning än i dag när det gäller vårt sätt att samarbeta.
Dagens hållning är faktiskt mycket nedslående.
Varken rådet eller kommissionen vill ta på sig ansvaret.
Båda har ju låtit både mycket övertygande och pessimistiska på samma gång.
Låt oss gå framåt med större tillförsikt.
