# ID: svediakorp-gov455799
# author: John Whittaker, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 322
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Inom Europeiska unionen är vi mycket duktiga på skenhelig retorik om behovet av att bekämpa fattigdomen i fattiga länder.
Men även om det kan se så ut är det inte detta som dagens diskussion gäller.
Som Joaquín Almunia klart och tydligt har framhållit handlar den om inflytande.
Jag kommer inte att uttala mig om Paul Wolfowitz lämplighet som chef för Världsbanken (IBRD), men den motvilja mot honom som EU inledningsvis visade har mildrats.
EU behöver stöd för Pascal Lamy, som man vill ha som chef för Världshandelsorganisationen (WTO), och för den kandidat, möjligen Valerie Ann Amos, som man vill skall leda FN: s utvecklingsprogram (UNDP).
Detta är förklaringen till Action Aids uttalande och liknande kommentarer från andra icke-statliga organisationer att EU: s stöd för Paul Wolfowitz är en omvändelse under galgen.
Jag vill inte på något sätt förringa värdet av det bistånd som fattiga länder får från Världsbanken och EU, men rättvisa handelsvillkor skulle vara av betydligt större värde för dem än aldrig så generösa bidrag eller skuldlättnader.
Handel, inte allmosor, ger fattiga länder hjälp till självhjälp, som indonesierna mycket riktigt framhöll efter flodvågskatastrofen.
Tyvärr tycks EU bidra starkt till att öka fattigdomen genom att följa sin egen agenda.
Exempelvis betalades pengar ut till Mauretanien, Angola och Moçambique för rätten att fiska ut deras kustfarvatten och göra fiskarna i dessa länder utfattiga.
Vidare sluts ekonomiska partnerskapsavtal med vars hjälp EU försöker köpa sig fattiga nationers medgivande till sina protektionistiska åtgärder.
Vi kommer tveklöst att få höra fler vackra ord.
Sanningen är att det är egenintresset, i långt större utsträckning än människokärlek, som styr EU: s handlande, och detta egenintresse främjas av att EU har placerat sitt eget folk på de ledande befattningarna.
