# ID: svediakorp-gov455793
# author: Joaquín Almunia, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,329
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Som ledamot av kommissionen med ansvar för förbindelserna med internationella finansinstitut är jag tacksam för detta tillfälle att ge parlamentet kommissionens syn på vår institutions förbindelser med Världsbanken.
Världsbanken och EU är globalt sett de två viktigaste aktörerna i kampen mot fattigdom och finansieringen av utvecklingsstöd.
Europaparlamentet är väl medvetet om att EU står för ungefär hälften av det sammanlagda offentliga stödet till utvecklingsländerna, och att unionen dessutom i de flesta fall är deras viktigaste handelspartner, något som återspeglar den vikt vi fäster vid solidaritet i vår internationella politik.
Det främsta målet för gemenskapens utvecklingspolitik är att begränsa och slutligen utrota fattigdomen.
Här ingår att stödja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling, främja en gradvis integration av utvecklingsländerna i den globala ekonomin och bekämpa orättvisor.
Som ledamöterna vet har EU gjort ett fast åtagande att bidra till uppnåendet av millenniemålen, med hjälp av utökad och förbättrad finansiering av utvecklingsstödet, större samstämmighet i utvecklingspolitiken och framför allt ökat fokus på Afrika.
På förslag av min kollega Louis Michel har kommissionen nyligen föreslagit konkreta åtgärder för var och en av dessa frågor, åtgärder som jag tror att Louis Michel haft tillfälle att debattera här i parlamentet.
Jag skulle i korthet vilja kommentera de två första frågorna: finansieringsnivåerna och behovet av att förbättra samstämmigheten i vår utvecklingspolitik.
När det gäller finansieringen tillkännagav EU vid toppmötet i Monterey sitt engagemang för att öka det offentliga utvecklingsstödet från 2002 års nivå på 0,33 procent av BNP till 0,39 procent 2006, som ett första steg mot uppnående av målet på 0,7 procent 2015.
I förra månaden föreslog kommissionen ytterligare två inbördes sammanhängande mål för 2010: ett mellanliggande mål för hela EU på 0,56 procent av BNP i utvecklingsstöd och ett individuellt mål för varje medlemsstats offentliga utvecklingsstöd på minst 0,51 procent för de medlemsstater som ingick i unionen före utvidgningen och 0,17 procent 2010 för de nya medlemsstaterna.
Det är oerhört viktigt att denna ansträngning görs, men det är ändå inte tillräckligt.
Vid sidan av stödet har de utvecklade ländernas politik en enorm betydelse för utvecklingsländernas möjligheter att nå millenniemålen, och kommissionen betonar i detta sammanhang vikten av samstämmighet i utvecklingspolitiken.
För första gången görs också åtaganden i denna riktning i de aktuella meddelandena.
Vad beträffar förbindelserna med Världsbanken vill jag ta upp två frågor: operativt samarbete mellan kommissionen och banken och EU: s representation i bankens ledning.
Kommissionen har mångåriga förbindelser med Världsbanken.
Vi har samma agenda för att minska fattigdomen och vi har naturligtvis också millenniemålen gemensamt.
Världsbanken arbetar för att nå dessa mål med hjälp av sina huvudsakliga verksamhetsriktlinjer och genom att utvärdera de framsteg som gjorts inom ramen för den globala övervakningsrapporten.
Kommissionen och banken samarbetar nära om tillhandahållandet av stöd genom det förvaltningsfondsavtal som undertecknades 2001 och ändrades 2003.
Detta samarbete har lett till att EU deltar i en rad förvaltningsfonder och sedan 2000 bidragit med mer än 1,5 miljard euro.
Andra exempel är fonden för bekämpning av aids och särskilda fonder, t.ex. initiativet för de kraftigt skuldtyngda fattiga länderna (HIPC).
Dessutom bygger både kommissionens och bankens arbete i allt större utsträckning på nationella strategier för fattigdomsminskning som utformats av utvecklingsländerna själva.
Vid sidan av dessa globala initiativ är samarbetet med Världsbanken även inriktat på vissa prioriterade geografiska områden.
Vi genomför gemensamma analyser, för gemensamma dialoger om politiken och arbetar för att samordna den finansiella planeringen för länderna i EU: s närområde.
De samordnade insatserna mellan Världsbanken och EU: s institutioner gäller alltså inte bara länder som redan tillhör unionen, utan givetvis även kandidatländerna och de länder som omfattas av grannskapspolitiken, t.ex. på västra Balkan, i Nordafrika och i Mellanöstern, samt OSS-länderna.
EU: s samarbete med dessa länder, genom kommissionen och Världsbanken, syftar till att se till att de politiska strategier som tillämpas på olika områden kompletterar varandra, bidrar till införlivandet av gemenskapens regelverk och lägger särskild vikt vid institutionell utveckling, miljön och dess infrastrukturer, ekonomiska reformer och utveckling av den privata sektorn.
För att uppnå detta har kommissionen, och i vissa fall Europeiska investeringsbanken, under de senaste fem åren undertecknat tre samförståndsavtal med Världsbanken.
Dessa avtal fungerar som konkreta ramar för ett förstärkt samarbete genom en ekonomisk dialog och tekniskt och finansiellt bistånd.
De gäller samordning av vår verksamhet på de områden som omfattas av EU: s grannskapspolitik, och under de kommande månaderna kommer samförståndsavtalet att utvidgas till att även omfatta de nya medlemsstaterna och kandidatländerna, och längre fram förhoppningsvis västra Balkan.
Till sist vill jag säga något om EU: s representation i Världsbankens styrande organ.
För närvarande är 184 stater anslutna till banken, däribland EU: s 25 medlemsstater.
EU-medlemsstaternas andel av rösterna i banken är 28 procent, jämfört med 16 procent för Förenta staterna.
Dessa 28 procent återspeglar i praktiken dock inte EU: s verkliga tyngd.
Unionens bidrag till den finansiering som beviljas är ännu större.
I detta sammanhang är exemplet i den senaste översynen från Internationella utvecklingsfonden (IDA) talande.
Det har skett en dramatisk förändring av givarnas bidrag; EU: s andel har ökat från 48 till 60 procent, medan Förenta staternas andel har sjunkit till 13,8 procent, vilket är den lägsta siffran i organisationens historia.
Trots dessa siffror över EU: s medverkan, både i bankens kapital och i finansieringen, utnyttjar vi inte till fullo denna tyngd, eftersom EU inte har någon enad representation i bankens styrande organ.
Detta innebär alltså att EU: s medlemsstater, trots att de numerärt sett dominerar bankens styrande råd, generellt har mindre inflytande än Förenta staterna.
Kommissionen deltar för närvarande endast som observatör i mötena med bankens utvecklingskommitté, som är det främsta beslutsfattande organet.
Situationen är densamma i Internationella valutafondens internationella monetära och finansiella kommitté.
EU: s inflytande över utvecklingssamarbetet står därmed i stark kontrast mot dess faktiska inflytande i Världsbanken och, tack vare vår gemensamma valuta, i det internationella valutasystemet i fallet med Internationella valutafonden.
Kommissionen har framhållit att EU måste tala med en röst om vi vill åtgärda den bristande balansen mellan inflytande och bidrag och uppnå en större närvaro på den internationella scenen.
Om EU kan lägga fram en gemensam europeisk ståndpunkt kommer unionen att synas mer och få ökat inflytande.
I detta sammanhang bör det noteras att vissa framsteg nåtts i fråga om EU: s samordning med bankens styrande organ.
Sedan förra året har exempelvis EU: s verkställande direktörer i Världsbanken hållit årliga möten med ledamöter av parlamentet, med kommissionen och med företrädare för icke-statliga organisationer.
EU: s verkställande direktörer i Världsbanken har enats om att mötas varje vecka för att utbyta åsikter, och en kommissionstjänsteman från vår delegation i Washington deltar regelbundet i dessa möten.
Kommissionen arbetar för att förbättra samordningen mellan de europeiska verkställande direktörerna i Washington, men det slutliga målet måste vara en enad representation från EU: s sida i Världsbankens styrande organ.
Innan ett sådant beslut fattas måste givetvis de rättsliga och budgetmässiga konsekvenserna undersökas noga, men detta får inte utgöra något hinder för en seriös analys av hur målet skall kunna nås.
Sammanfattningsvis har vi ett mångårigt och intensivt samarbete med Världsbanken, särskilt när det gäller stödet till utvecklingsländerna.
Kommissionen vill upprätthålla och förstärka dessa utmärkta arbetsförbindelser och förbättra samordningen, både med Världsbanken på operativ nivå och bland medlemsstaternas företrädare i bankens styrande organ.
På så sätt skulle unionen tala med en röst och få det inflytande den förtjänar i banken.
