# ID: svediakorp-gov455778
# author: Lapo Pistelli (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 723
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är verkligen inte alls glad över att behöva inleda mitt anförande.
Jag hade helst sett att kommissionsledamot Louis Michel hade besvarat frågan eftersom han är en god lyssnare som har en omfattande förståelse för situationen.
Jag förringar emellertid på intet sätt kommissionsledamot MariannFischer Boels närvaro.
Parlamentet debatterade senast denna fråga i september samtidigt som en delegation under ledning av Luisa Morgantini besökte Sudan.
Mycket har emellertid hänt i Sudan sedan dess.
Framför allt har man lyckats slutföra de förhandlingar som ledde fram till att man den 25 januari kunde underteckna ett övergripande fredsavtal.
Genom avtalet avslutades 21 år av inbördeskrig mellan landets norra och södra delar, trots att de många protokoll som ingick i avtalet innehåller många krav och kräver båda parters goda vilja.
Samtidigt har den internationella uppmärksamheten ökat när det gäller den pågående tragedin i Darfur.
Det är en komplex tragedi med många konsekvenser som inte går att sammanfatta på några få minuter.
Förutom den stora uppmärksamheten från det internationella samfundet har vi även sett stora humanitära ansträngningar, särskilt från EU: s sida.
FN: s säkerhetsråd har dessutom gjort betydelsefulla uttalanden den senaste tiden.
Det finns ett grundläggande problem som parlamentet måste ta ställning till.
Det är huruvida det positiva avtalet mellan landets norra och södra delar – mellan Ali Osman Taha och John Garang – skall ses som ett gott tecken som kan ha positiv effekt på Darfurkonflikten, eller om det internationella samfundet riskerar att det olösta problemet i Darfur i stället kan destabilisera fredsavtalet mellan nord och syd.
Det är två olika frågor, men de är nära förbundna med varandra eftersom de rör samma land.
EU har ett starkt engagemang eftersom vi dels har gett 400 miljoner euro i humanitärt stöd, dels direkt betalar vissa av kostnaderna för Afrikanska unionens uppdrag i Sudan (AMIS), vars syfte det är att på något sätt försöka bibehålla en relativ stabilitet i Darfur.
Dessutom har det funnits starka krav på att kraftigt utöka uppdragets mandat och kraftigt utöka den utsända styrkan.
Det är värt att komma ihåg att Darfur omfattar ett område som är ungefär lika stort som Frankrike.
Det är extra svårt att föreställa sig att en militär styrka skall kunna utföra sitt uppdrag med så få man.
Fram till helt nyligen rörde det sig om knappt 3 000 man.
Just nu består styrkan av 7 000 till 8 000 man.
Trots detta är vi medvetna om att situationen i Darfur fortsätter att vara komplex.
Det våld som förekom för ett och ett halvt år sedan förekommer inte längre.
Däremot förekommer fortfarande övergrepp.
Om vi inte kan stoppa våldet kan vi inte få de fördrivna människorna och flyktingarna att återvända till sina byar.
Paradoxalt nog upplever vi att det humanitära maskineriet och lägren fungerar.
Eftersom lägren är oaser av relativ fred i ett land som i jämförelse fortfarande är väldigt instabilt och mycket våldsamt drar de emellertid till sig nya flyktingar, t.o.m. från Tchad.
Denna muntliga fråga kommer att följas upp under sammanträdesperioden genom en kompromissresolution från de stora politiska grupperna.
Med denna fråga vill vi fråga kommissionen hur mycket humanitärt bistånd det finns och vad kommissionen avser att göra med biståndet under året samt vilka åtaganden kommissionen planerar för Darfur och Sudan i allmänhet.
Vi skulle också vilja veta om vi kan arbeta tillsammans med Afrikanska unionen för att upprätta en flygförbudszon i Darfur.
Det är vår enda chans att på allvar och på ett trovärdigt sätt få slut på våldet.
Även om min nästa punkt inte fick plats i kompromissresolutionen skulle jag också vilja veta om kommissionen anser att det är värt att öka EU: s politiska engagemang genom att utnämna en särskild representant för Darfur och Sudan – på samma sätt som vi gjorde för de stora sjöarna och Kosovo.
Med andra ord, om EU lägger ned så stora politiska och materiella resurser för att lösa problemen i området – EU är den största bidragsgivaren – är det naturligt att fråga sig om EU nu har för avsikt att öka sin politiska närvaro.
