# ID: svediakorp-gov455771
# author: Bogdan Golik, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 644
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot!
Reformen av marknaden för stärkelse är endast en mycket liten del av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Trots att betänkandet och dess motivering behandlar denna mindre aspekt av jordbrukspolitiken är de ett utmärkt exempel på hur enskilda länder behandlas annorlunda och felaktigt.
Tyvärr accepterade kandidatländerna en sådan behandling i anslutningsfördragen.
Polen var i många år en av Europas ledande potatisproducenter.
Endast Tyskland och Frankrike låg före.
Detta stämmer för övrigt än i dag.
Detta beror dels på jordbrukstraditioner och konsumentvanor som går tillbaka flera generationer, dels på Polens näringsfattiga och sandhaltiga jord i vilken jordbrukarna endast kan odla råg och potatis.
Polens kvot för produktion av potatisstärkelse är på 144 000 ton.
Den har ingen som helst koppling till varken produktionspotentialen vid Polens 13 potatisbearbetningsfabriker, som för närvarande beräknas till 220 000 ton, eller mängden potatis som odlas.
I Polen används trots allt mer mark för att odla potatis än i något annat land i Europa.
Siffran har dessutom ingen som helst koppling till antalet personer som antingen bor på landsbygden eller arbetar inom jordbruket.
Även om Polen är den tredje största potatisproducenten innebär de begränsningar som har fastställts att landet har blivit en importör av stärkelse.
Eftersom kvoterna hade beräknats för lågt och varit följden av dåliga förhandlingar såg den polska regeringen det som naturligt att överlämna motiverade förslag som föreskrev en ökning av kvoterna.
Jag anser att man inte bör skämmas för att erkänna att man har begått ett misstag.
Det är däremot skamligt att vägra rätta till misstaget.
De föreslagna ändringarna innebar en ökning av kvoterna på endast 40 000 för Litauen och Polen tillsammans trots att 20 procent av EU: s totala kvot, dvs.
200 000 ton, inte har fyllts de senaste åren.
Trots att de ändringsförslag som föredraganden lade fram i utskottet för jordbruk innehåller en upprepning av de ändringar som regeringarna i Litauen och Polen föreslog väckte ändringsförslagen stor uppståndelse.
Kommissionen protesterade våldsamt, och en lång och hetsig debatt följde i utskottet för jordbruk.
Ibland kändes det som om jag var på en fotbollsmatch där Polen och Litauen, som hade lagt fram förslaget, var på ena sidan och resten av EU på andra sidan.
I dag debatterar vi slutversionen av detta nya betänkande som är ett resultat av en intelligent kompromiss.
Att jag redogjorde för den historiska bakgrunden beror på att jag vill uppmärksamma parlamentet på det underliggande problemet som nu har exploderat rakt i ansiktet på oss och avslöjat den orättvisa behandling som enskilda länder utsätts för inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Denna orättvisa beror på misstag som gjordes av dem som förhandlade fram anslutningsfördragen, men även på de ändrade förhållandena för jordbruket och landsbygden till följd av utvidgningen och reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Med mina kommentarer ville jag även understryka att Wojciechowskibetänkandet både är genomtänkt och en bra kompromiss samt att föredraganden har fått alla parter i denna onödiga konflikt att försonas.
Jag företräder den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet.
Denna grupp har ställt sig bakom den kompromiss som innebär att kvoterna förlängs med två år, dvs. till 2009, och att de fyraåriga kvoterna fördelas mellan medlemsstaterna på basis av kvoterna för 2004 – 2005.
Precis som PPE-DE-gruppen anser jag att två år inte är tillräckligt lång tid för att vi skall kunna bedöma den utveckling som har ägt rum inom marknaden för potatisstärkelse sedan utvidgningen.
Jag anser att ofyllda kvoter, som för närvarande utgör 19 procent av totalsumman, bör fördelas mellan de nya medlemsstaterna.
Jag tackar även föredraganden och betonar att detta är ett exempel på en bra kompromiss och ett utmärkt betänkande.
