# ID: svediakorp-gov455770
# author: Laima Andrikienė (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Frågan om produktionskvoter för potatisstärkelse är väldigt viktig för vissa av EU: s nya medlemsstater, särskilt för Litauen och Polen.
Problemet är att Litauen i anslutningsfördraget endast tilldelas en mycket liten kvot för produktion av potatisstärkelse – 1 211 ton om året, vilket endast utgör 0,06 procent av kvoten för hela EU.
Som vi vet fastställdes Litauens kvot baserat på referensperioden 1998-2000.
Under denna period var produktionen av potatisstärkelse som lägst i Litauen, och situationen motsvarar inte alls dagens förhållanden.
Jag skulle vilja uppmärksamma både mina kolleger och Europeiska kommissionens ledamöter på att denna kvot inte ens säkerställer en minimal ekonomiskt försvarbar användning av kapaciteten på stärkelseindustrins fabriker i Litauen.
Den totala tekniska kapaciteten vid dessa två fabriker uppgår till 13 000 ton potatisstärkelse om året.
För närvarande använder de litauiska fabrikerna alltså endast 9 procent av sin kapacitet.
Om dagens kvot inte ändras under de kommande åren kommer detta att innebära att produktionen av potatisstärkelse i Litauen kommer att försvinna.
Det skulle räcka med 4 000-5 000 ton potatisstärkelse om året för en minimalt ekonomiskt försvarbar användning av fabrikernas kapacitet.
Litauen begär därför en ökning av sin kvot till minst 4 855 ton om året.
Detta skulle utgöra 0,25 procent av hela EU: s kvot.
I samband med detta skulle jag vilja betona att kvoten för produktion av potatisstärkelse i EU inte har fyllts under senare år.
Litauens begäran om att öka sin kvot från 0,06 procent till 0,25 procent av den totala kvoten för produktion av potatisstärkelse i EU kommer därför definitivt inte att i någon väsentlig grad påverka indikatorerna på EU: s inre marknad.
Det viktigaste är emellertid att en ökning av Litauens kvot för produktion av potatisstärkelse skulle garantera social stabilitet, arbetstillfällen och infrastrukturen i två av landets regioner som är starkt kopplade till driften av dessa fabriker.
Det är givetvis mycket lättare att förstöra något än att bygga upp det igen, och problemet är att när denna industrisektor rubbas i Litauen måste följdverkningarna kompenseras, däribland i form av ekonomisk kompensation.
Allt detta sker i en tid där prognoserna tyder på att Litauens konsumtion och efterfrågan på potatisstärkelse växer och kommer att fortsätta att växa.
Inom cellulosa- och livsmedelsindustrin kommer den att öka till uppemot 8 000 ton om året.
Därför är det ingen tvekan om att Litauens kvot för produktion av potatisstärkelse måste öka.
