# ID: svediakorp-gov455769
# author: Janusz Wojciechowski (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 732
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Mina damer och herrar!
Vid utarbetandet av detta betänkande hade utskottet för jordbruk två problem att ta ställning till: hur länge, eller snarare hur mycket längre, det nuvarande kvotsystemet skulle fortsätta att gälla och hur mycket, eller snarare om, kvotnivåerna borde ändras.
Som svar på den första frågan beslutade utskottet för jordbruk att kvotsystemet skulle vara kvar under de följande fyra marknadsåren, snarare än i de två år som kommissionen hade föreslagit.
Utskottet övertygades av argumentet att detta skulle ge producenterna av potatisstärkelse tillräckligt med tid för att i god tid kunna förbereda produktionsplaner.
De två år som föreslogs i förslaget skulle vara en allt för kort period för att förbereda sådana planer.
Utskottet för jordbruk antog därför ett ändringsförslag där det föreslogs att perioden skulle vara fyra år lång.
Den andra frågan ledde emellertid till en hetsig debatt om huruvida kvotnivåerna borde förändras.
Mycket av debatten handlade om huruvida de nya medlemsstaterna hade behandlats orättvist eftersom de kvoter som de tilldelades under anslutningsförhandlingarna inte motsvarade deras produktionspotential.
De 15 gamla medlemsstaterna står för 89 procent av den totala EU-kvoten på 1 947 000 ton.
De 10 nya medlemsstaterna står för endast 11 procent av denna siffra.
Jag skulle vilja påminna kommissionen och parlamentet om att siffrorna tydligt visar att så sent som 1999 producerades mer potatis i de 10 nya medlemsstaterna än i de 15 gamla medlemsstaterna.
Ungefär 1 400 000 hektar potatis odlades i de gamla medlemsstaterna jämfört med 1 600 000 hektar i de nya medlemsstaterna.
Till följd av en plötslig minskning av mängden potatis som odlas i de 10 nya medlemsstaterna har situationen delvis förändrats sedan dess.
Produktionsnivåerna är emellertid fortfarande mycket höga.
Polen är EU: s största potatisproducent och användes som exempel i debatten.
Även om stora områden i Polen inte längre används för potatisodling är landet fortfarande den främsta potatisproducenten.
Trots detta är Polens produktionskvoter emellertid flera gånger lägre än Tysklands, Nederländernas och Frankrikes kvoter.
Den lilla kvoten innebär att potatisjätten Polen inte producerar tillräckligt med stärkelse för att möta den inhemska efterfrågan utan måste importera stora mängder stärkelse.
Samma problem finns även i de andra nya medlemsstaterna, särskilt i Litauen.
Trots att de 15 gamla medlemsstaterna har tilldelats höga produktionskvoter för stärkelse är det dessutom flera år sedan dessa kvoter fylldes.
Under de senaste sex åren har kvoterna bara fyllts under 2001, och den del av kvoten som har återstått att fylla har växlat mellan 3 procent och 17 procent.
Det är oerhört orättvist att vissa länder inte lyckas fylla sina kvoter medan andra kämpar för sin överlevnad för att deras kvoter är för små.
Utskottet för jordbruk beslutade att det var uteslutet med såväl en ökning av den totala kvoten som förändringar av de kvoter som tilldelas enskilda länder.
Beslutet motiverades bland annat med en oro för att marknaden skulle kollapsa om produktionen ökade.
Inom utskottet kom man emellertid fram till en bred kompromiss som ledde fram till en alternativ idé om ” utjämning ”, där länder skulle ges möjlighet att överföra kvoter som inte hade fyllts.
Med tanke på de problem som de nya medlemsstaterna har föreslog utskottet för jordbruk en lösning som tillåter överföring av kvoter som inte har fyllts – något som ofta hänt under senare år.
Detta skulle i första hand gynna de nya medlemsstaterna.
Jag skulle vilja påpeka för kommissionsledamoten och parlamentet att detta är en mycket bra lösning eftersom den totala produktionskvoten inte överskrids, marknaden inte utsätts för en risk och systemets ömtåliga balans inte rubbas.
Den ger oss emellertid en möjlighet att komma till rätta med den orättvisa tilldelningen av kvoter, åtminstone i de fall där vissa länder inte fyller sina kvoter.
Jag skulle vilja tacka ledamöterna i utskottet för jordbruk, oavsett deras politiska hemvist, för att de enhälligt antog detta kompromissförslag.
Jag rekommenderar parlamentet och kommissionen att anta denna kompromiss och hoppas att förslaget om utjämning kommer att leta sig in i det nya förslaget till förordning.
Jag upprepar dessutom att detta är en mycket intelligent och välbehövlig kompromiss.
Det är en kompromiss som visar den solidaritet mellan gamla och nya medlemsstater som vi måste eftersträva.
