# ID: svediakorp-gov455701
# author: Danuta Hübner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 377
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Som ni känner till är infasningsregionerna sådana regioner som normalt skulle ha gynnats av det högsta gemenskapsstödet, under många år, något som skulle ha gjort det möjligt för dem att finansiera alla dessa investeringar som är nödvändiga för att de skall kunna delta fullt ut i den inre marknaden och skapa villkor som gör det möjligt för företag att verka på ett smidigt sätt.
När dessa villkor väl är på plats borde man prioritera övriga konkurrenskraftsfaktorer, som kunskap, nyskapande, forskning och utveckling, samt kvalitet på humankapital.
Dessa är faktiskt de nyckelområden där vi föreslår att gemenskapens stöd skall koncentreras, i linje med de integrerade riktlinjerna om arbetstillfällen och tillväxt som kommissionen föreslog och som ordförandeskapet kom fram till vid Europeiska rådets vårmöte.
Så den självklara logiken är att vi borde gå över till andra prioriteringar.
Den andra frågan gäller förstås begränsade resurser.
Inom ramen för mål 2 och övergångssystemet för infasning kommer vi att ha mycket begränsade resurser, vilket kräver ett kraftigt målinriktat stöd.
Den kritiska massan för tillväxt och konkurrenskraft måste nås så snart som möjligt.
Men jag måste påpeka att den meny av prioriteringar som kommissionen föreslår inom ramen för förordningarna inte hindrar regioner från att investera i infrastruktur för att stärka de sekundära näten.
Detta skulle kunna omfatta bättre anslutningar till de transeuropeiska transportnäten – via regionala järnvägar, flygplatser och hamnar, eller till kombinerade plattformar med radiala anslutningar till järnvägarnas stambanorna – samt att främja regionala och lokala vattenvägar i inlandet.
Kommissionen är därför redo att undersöka möjligheten att införa ett visst mått av flexibilitet i definitionen av räckvidden för användningen av fonderna i infasningsregionerna.
Till följd därav har ordförandeskapets kompromisstext redan ändrats på denna punkt och skulle tillåta ett undantag.
Ett sådant undantag kommer att behöva vara vederbörligen bestyrkt och skulle kunna beröra några prioriteringar som finansieras i enlighet med konvergensmålet.
Men detta skulle också kunna omfatta en social infrastruktur, som utbildning, hälsovård och eventuellt några saknade länkar i det transeuropeiska nätet.
Så allt detta är möjligt.
Det måste vara berättigat – förmodligen från fall till fall – men vi öppnar för denna möjlighet.
