# ID: svediakorp-gov455616
# author: Raül Romeva i Rueda, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 506
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle vilja börja med att tacka både kommissionen och rådet och alla andra ledamöter av parlamentet för att de har följt uppmaningen att ännu en gång behandla den här frågan – det gissel som handeldvapen utgör i världen.
För, som det har framhållits, de är i dag de verkliga massförstörelsevapnen, inte bara på grund av de miljontals offer de skördar varje år, utan på grund av de sociala och politiska konsekvenser de får.
Bristen på kontroll av pistoler, revolvrar, automatgevär, granater, maskingevär och liknande vapen har haft ödesdigra konsekvenser för säkerheten och okränkbarheten för miljontals människor i hela världen.
I en del länder som Brasilien, Colombia eller El Salvador beräknas det att våld med den här typen av vapen svarar för en minskning av bruttonationalprodukten med 10 procent.
På uppmaning av civilsamhället och i synnerhet det internationella nätverket mot lätta vapen (IANSA) i juli 2001 anordnade Förenta nationerna en konferens i New York vid vilken ett handlingsprogram antogs för att förebygga, bekämpa och eliminera varje form av olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen.
I juli nästa år kommer regeringarna för medlemsstaterna i Förenta nationerna att mötas igen i New York för det vartannat år återkommande mötet om genomförande av den här handlingsplanen, och följande år planeras översynskonferensen äga rum.
I handlingsprogrammet anmodas regeringarna att kontrollera tillverkningen och försäljningen av den här typen av vapen, att märka pistoler för att underlätta spårningen av dem när de har sålts, att belägga tillverkning och innehav av olagliga vapen med straff, att spåra och förstöra vapenöverskott och att införa slutanvändarintyg för export och överföring bland andra åtgärder.
Sedan 2001 har avsevärda framsteg gjorts, särskilt när det gäller nationell lagstiftning.
Men det är fortfarande nödvändigt att utarbeta och genomföra allmänna rekommendationer.
På det här området måste Europeiska unionen och dess medlemsstater fortsätta att leda debatten.
Den aktuella granskningsprocessen av uppförandekoden ger en utmärkt möjlighet till det.
Jag måste säga att generellt sett är jag optimistisk, särskilt eftersom rådets sittande ordförandeskap inte bara i dag utan även vid andra tillfällen har yrkat på behovet av att gå vidare och uppmana regeringarna att utarbeta en rättsligt bindande text om vapenhandel och överföring av handeldvapen.
Likväl gör annan information mig lite försiktigare, som till exempel det faktum att få stater i Europeiska unionen har uttryckt sitt stöd för upprättandet av en internationell konvention om vapenhandeln.
Hitintills har bara Finland och Förenade kungariket uttryckt starkt stöd för idén, även om Spanien också har gjort uttalanden i det här avseendet, och vi skulle därför vilja att fler uppgifter tillhandahålls.
Mina damer och herrar!
Det är angeläget att vi driver på upprättandet av en internationell konvention om vapenhandeln, något som bör vara möjligt omedelbart efter översynskonferensen om Förenta nationernas handlingsplan i juli 2006.
Detta är inte bara nödvändigt utan uppenbarligen livsavgörande.
