# ID: svediakorp-gov455610
# author: Stavros Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 975
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill på nytt tacka parlamentet för detta tillfälle att svara på några av era frågor och för diskussionen vi hade.
Beträffande Anders Wijkmans och Åsa Westlunds förslag i fråga om förtjänster och svagheter, och fördelar och nackdelar med att vara optimist eller pessimist i denna fråga, borde man varken vara optimist eller pessimist utan realist.
Vi måste försöka arbeta med alla dem som inser problemets betydelse, att problemet är globalt och kräver en global lösning.
När det gäller Förenta staterna, som nämndes av bland andra Jonas Sjöstedt, Satu Hassi och Eija-Riitta Korhola, måste jag säga att vi under våra diskussioner med Förenta staternas myndigheter mycket tydligt klargjorde att samarbetet inom forskning och utveckling för nya tekniker och spridningen av nya tekniker är oerhört viktigt.
Men vi betraktar inte detta som ett första framsteg eftersom det är något som vi i vilket fall som helst är överens om.
Som Antonio Trakatellis sade är det ingen som invänder mot att vi borde använda nya tekniker.
Vi borde sprida nya tekniker för att bekämpa klimatförändring.
Det är något vi har enats om.
Vi borde göra framsteg.
Det är inte framsteg om de under ett G8-möte eller någon annanstans går med på att vi skall samarbeta för utveckling.
Det är inte tillräckligt.
Vi måste göra framsteg.
Detta framhölls mycket tydligt för Förenta staterna eftersom, som vi tidigare sade, andra länder kommer att vägra samarbeta.
Efter några år kommer utvecklingsländerna i Sydasien och Sydamerika och andra utvecklingsländer att bidra mer till växthusfenomenet än Europeiska unionen och Förenta staterna tillsammans.
Alla länder måste samarbeta och vara delaktiga.
Vi kommer att följa en gemensam men en differentierad politik, eftersom vi inte kan be utvecklingsländerna att bidra till utsläppsminskningen lika mycket som de utvecklade länderna, som hittills har bidragit med betydligt mer.
Som Antonios Trakatellis sade erkänner kommissionen Europeiska unionens behov av att behålla sin ledande roll i internationella och också inhemska åtaganden för att bekämpa klimatförändring.
I sitt meddelande av den 9 februari, ” Seger i kampen mot den globala klimatförändringen ”, poängterade kommissionen att vi bör fokusera på att utöva ledarskap genom att föregå med gott exempel.
Vittorio Prodi sade att vi har en moralisk skyldighet att göra det.
En av de centrala rekommendationerna var att Europeiska rådet borde ge en tydlig signal om att Europeiska unionen tillsammans med andra länder vill skapa en öppen dialog om vilka ytterligare multilaterala åtgärder som krävs för att ta tag i den utmaning som klimatförändringarna innebär.
Det nämndes också vissa mål.
De har visat sig vara mycket användbara verktyg i miljörelaterat beslutsfattande.
De ger samhällets beslutsfattare tydlig vägledning.
Industrin inom den privata sektorn har särskilt stor användning av dem.
Således kommer målen att fortsätta vara kärnan i all framtida klimatpolitik.
Tidsplaneringen för målen är dock mycket viktig.
Den exakta tidsplaneringen bör vara beroende av de framsteg vi gör när det gäller att samla internationellt stöd för att påbörja förhandlingar om framtida system för klimatförändring.
Så snart vi har ett mandat för att inleda sådana förhandlingar kommer Europeiska unionen att överväga att lägga fram de mål som unionen är villig att fastställa för perioden efter 2012.
Jag skulle vilja svara på de förslag som flera talare har fört fram om att Europeiska unionen borde använda handelsåtgärder för att skydda vår industri eller vidta andra åtgärder för att utjämna de konkurrensfördelar som företag i länder som inte begränsar sina växthusgasutsläpp har.
Europeiska unionens klimatpolitik har utformats noggrant för att minimera industrins kostnader.
Det var orsaken till att vi valde handel med utsläppsrätter.
Vårt mål borde vara att arbeta mot en framtida klimatpolitik som inte bara är ett avgörande steg för att vinna kampen mot klimatförändring, men som också gör det möjligt för oss att göra det på ett sätt som stärker vår konkurrenskraft inom ren teknik.
Med en sådan politik kommer vi mycket längre – också när det gäller klimat – än med handelssanktioner.
När det gäller utvecklingsländerna håller jag med om behovet av att stödja utvecklingsländer för att de skall kunna anpassa sig till de negativa effekterna av klimatförändringen.
Europeiska unionen är den största bidragsgivaren inom ramen för den politiska förklaringen i Bonn 2001, i vilken 410 miljoner US-dollar om året utlovas i klimatförändringsbistånd till utvecklingsländer med början i år.
En stor del av detta kommer att gå till att stödja anpassningsåtgärder.
Europeiska unionen är också den största bidragsgivaren till fonden för de minst utvecklade länderna.
De länderna kommer att ställas inför klimatförändringens alla följder, men de är inte i stånd att vidta de åtgärder som krävs för att anpassa sig ordentligt.
Det är vår moraliska skyldighet att arbeta med dem och hjälpa dem.
Det ligger också i vårt intresse eftersom de på detta sätt också kommer att bidra till att minska utsläppen av växthusgaser.
Jag skulle vilja betona vikten av utveckling och spridning av nya tekniker, även i utvecklingsländer.
Kommissionen identifierar och genomför konkreta åtgärder.
Kommissionen slöt nyligen ett avtal med Kina om upprättande av två nya handlingsplaner mellan Europeiska unionen och Kina inom energiområdet, ett om ren kol och det andra om förnybar energi och energieffektivitet, till vilket kommissionen har säkerställt inledande finansiering.
Jag vill återigen tacka er för detta tillfälle att diskutera seminariet i Bonn och de kommande förhandlingarna om framtida internationell klimatförändringspolitik.
Jag är övertygad om att parlamentet som vanligt kommer att spela en viktig roll i den debatten.
I detta hänseende har kommissionen och parlamentet alltid varit starkt allierade.
Jag ser fram emot att arbeta med er i framtiden.
