# ID: svediakorp-gov455601
# author: Satu Hassi, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 370
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Förra hösten kunde man läsa i en finsk affärstidning att om världen hade en VD så skulle han eller hon redan börjat vidta kraftiga åtgärder för att minska utsläppen, mycket kraftigare åtgärder än Kyotoprotokollet.
I en artikel i den brittiska tidskriften för en tid sedan uttryckte man förvåning över beslutsfattare som står likgiltiga inför klimatforskarnas varningar.
I tidskriften undrade man om de politiska beslutsfattarna trodde att de levde i ett alternativt universum där naturens lagar inte gällde, och man skrev vidare att ingen någonsin skulle nonchalera riskerna för en ekonomisk kollaps lika mycket.
Efter Kyoto kommer vi att behöva kraftigare minskningar av utsläppen, och fler länder måste delta.
Vi kommer också att behöva få med stora länder med växande ekonomi, som Kina och Indien.
Men framför allt borde den största förorenaren, Förenta staterna, börja ta sitt ansvar.
Det är meningslöst att försöka föreställa sig att Kina och Indien skall delta om världens rikaste land fortsätter att åka snålskjuts.
Industriländerna måste erkänna sitt historiska ansvar för att ha satt i gång de generella klimatförändringarna och att det följaktligen är vi som i första hand är skyldiga att minska utsläppen.
De länder som inte har ratificerat Kyotoprotokollet försöker vinna orättvisa konkurrensfördelar.
Vi borde fundera allvarligt över om vi till exempel kan införa skyddsavgifter på stål som producerats i Förenta staterna och importeras till Europa.
Detta är möjligt med hjälp av Världshandelsorganisationens regler.
Som tur är kan man höra förnuftets röst även i Förenta staterna.
I många av staterna har man beslutat att vidta åtgärder.
I staterna i nordost börjar man ägna sig åt handel med utsläppsrätter för koldioxid, och man vill delta i Europeiska unionens program för handel med utsläppsrätter.
Ett antal borgmästare har åtagit sig att agera på lokal nivå, och de försöker få med sig 141 städer, det vill säga lika många som antalet länder som har ratificerat Kyotoprotokollet.
Men eftersom det inte verkar räcka med enbart förnuft för att övertyga Förenta staterna att ta ett globalt ansvar borde vi allvarligt överväga de åtgärder som WTO: s regler tillåter.
