# ID: svediakorp-gov455547
# author: Hamid Karzai, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,162
# sentences: 106
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, ärade parlamentsledamöter, mina damer och herrar!
Det gläder mig och jag känner mig hedrad över att få tala inför denna framstående församling, särskilt med tanke på att detta är mitt första besök i Europaparlamentet.
Det ger mig stark tillförsikt för Afghanistans framtid och vår region när jag ser Europas länder förenas här i en anda av enighet och samarbete.
Det var inte länge sedan järnridån delade Europa i väst och öst.
I dag har likväl ridån dragits undan för att uppvisa en mosaik, där varje del består av en utpräglad identitet, och som tillsammans bildar en större enhet.
För två dagar sedan firade Europa sextioårsdagen av slutet på andra världskriget på Europadagen, årsdagen för Europas nystart.
Medan Europas konflikter tidigare fick globala konsekvenser förbättrar dagens europeiska samarbete människors liv och är föremål för beundran i hela världen.
I er återuppbyggnad efter andra världskriget hade ni säkerhetsgarantier, Marshallplanen, och ett internationellt långsiktigt engagemang.
Vi, Afghanistans folk, är också tacksamma för det internationella skydd och ekonomiska stöd vi har mottagit de senaste tre åren.
Europeiska unionen, i synnerhet, har varit en av Afghanistans största gynnare.
Vi är tacksamma för era generösa bidrag, det engagemang ni visat genom att sända trupper från era nationer och den tekniska hjälp ni har tillhandahållit och fortsätter att tillhandahålla.
Det viktigaste är att ni visar oss hur vår regions framtid kan se ut: en framtid av fred, av enighet och av samarbete.
Afghanistan var ett av de minst utvecklade länderna redan före f.d.
Sovjetunionens invasion.
Tio års strider mot Sovjetinvasionen, följt av över ett årtionde av utländsk inblandning och konflikter mellan fraktioner, utarmade vårt land ytterligare.
Vår infrastruktur var nästan totalförstörd, våra samhällen ödelagda och våra statliga institutioner lamslagna.
De långa och svarta åren av lidande dämpade dock inte vår strävan att skapa ett stabilt, demokratiskt och framgångsrikt Afghanistan.
När den möjligheten kom 2001 inledde Afghanistans folk entusiastiskt processen att återuppbygga vårt land.
I dag har vi en upplyst och modern konstitution som skyddar mänskliga rättigheter, garanterar jämställdhet mellan män och kvinnor, föreskriver en fri marknadsekonomi och skapar en ram för ett ansvarskännande styrelsesätt.
Det första presidentvalet i vår historia hölls i oktober förra året, och mer än åtta miljoner människor deltog.
Det framgångsrika valet visade på ett målande sätt terrorismens nederlag i Afghanistan.
Speciellt de afghanska kvinnornas starka deltagande, 42 procent av det nationella valdeltagandet, uppvisade med eftertryck att ett nytt skede har inletts när det gäller kvinnors sociala och politiska rättigheter.
Nu skulle jag vilja återge en berättelse för er som jag bevittnade för ungefär två och en halv månader sedan.
För två och en halv månader sedan åt jag lunch med en grupp stamäldste från en mycket konservativ del av Afghanistan, och jag noterade att det fanns kvinnor bland dessa stamäldste och präster.
Jag fick intryck av att kvinnorna kom från de urbaniserade delarna av landet, och jag hälsade på stamledarna vid namn.
Jag visste vad många av dem hette, och jag sade: ” Herr den och den, välkommen, och hur står det till? ”
När jag hade hälsat på alla män sade jag till damerna: ” Välkomna, vad trevligt att se er. ”
Med ens ställde sig en av kvinnorna upp och sade: ” Herr president, ni hälsade på männen vid namn.
Ni hälsade inte på oss vid namn. ”
Jag blev överrumplad.
Jag sade: ” Jag är ledsen, frun, men jag känner inte till ert namn. ”
Hon sade: ” Ni skall veta att ni är vald på grund av våra röster.
Nästa gång jag träffar er är det bäst att ni känner till mitt namn, annars kommer ni inte att bli vald! ”
Det är den förändringen vi är så glada över i Afghanistan.
Den internationella säkerhetsstyrkans närvaro, som ända från början stått under europeisk ledning, har gett oss en säker miljö för att vi skall kunna utöva våra politiska rättigheter.
Med hjälp från Europa och andra i världssamfundet har vi utbildat en ny polisstyrka på ungefär 50 000 man, tillsammans med en specialstyrka som skall genomföra operationer för att bekämpa narkotikan.
Den nya nationella afghanska armén, som för närvarande består av 20 000 soldater, tar i allt större utsträckning ansvar för att stödja säkerheten i landet.
Vi påskyndar för närvarande avväpningsprocessen och avväpnar både reguljära beväpnade styrkor och beväpnade grupper.
Över 50 000 f.d. stridande har avväpnats, och över 95 procent av de tunga vapnen har lämnats in.
Omfattande reformer är också på gång inom andra sektorer, inklusive rättsväsendet och den statliga förvaltningen – administrationen.
Vårt rättsväsende återfår den effektivitet och trovärdighet som förstördes under kriget.
De statliga myndigheterna och civilsamhällets institutioner blir allt starkare och ger medborgarna större förtroende, fler tjänster och fler rättigheter.
Afghanistans oberoende kommission för de mänskliga rättigheterna fortsätter det viktiga arbetet med att främja mänskliga rättigheter i hela landet.
Tack vare den öppna politiska andan i Afghanistan har den fria pressen genomgått en stark utveckling och gjort stora framsteg.
Det framgår av att över 300 oberoende tidningar publiceras; det finns över 30 oberoende radiostationer och fyra oberoende TV-kanaler på mindre än två års tid.
Vi är medvetna om att det enda sättet att få hållbar politisk och säkerhetsmässig utveckling är att få till stånd motsvarande förbättringar på det ekonomiska området.
Under de senaste tre åren har vi infört en ny valuta, stabiliserat inflationen och antagit ett flertal rättsliga och administrativa reformer för att förenkla våra tull- och investeringsförfaranden.
Som en följd av detta har hundratals miljoner US-dollar i internationella investeringar strömmat in i Afghanistan.
Vissa industrier, såsom gästgiverisektorn, banker och mobila kommunikationer, har gynnats särskilt.
Lönerna har ökat, liksom handeln med länder i regionen, i synnerhet Pakistan, Iran, Tadzjikistan, Kina och längre bort.
Jag skulle här vilja ge några exempel på de förändringar som har skett.
För tre år sedan uppgick Afghanistans handel med Pakistan till mindre än 50 miljoner US-dollar.
Denna handel översteg förra året, på mindre än tre år, 1 miljard US-dollar.
I dag uppgår handeln mellan Pakistan och Afghanistan till 1 miljard US-dollar.
Detsamma gäller för Kina och andra länder omkring oss.
Hittills har mycket utförts, men de utmaningar som återstår kan få en att tappa modet.
Afghanistans sociala utvecklingsindikatorer är fortfarande dystra.
Vi har en av världens spädbarnsdödlighetsnivåer och en av världens medellivslängder.
Nivåerna för analfabetism är dessutom oacceptabla, särskilt bland kvinnor.
Tråkigt nog ligger vårt land på grund av de sociala indikatorerna nästan längst ned på indexet för mänsklig utveckling: närmare bestämt på femte plats från slutet.
Terrorismen har besegrats när det gäller dess makt, men återstoderna av den stör vår fred och vårt lugn.
Även om nödvändiga åtgärder har vidtagits för att upprätta en effektiv regering är de nya institutionernas förmåga att ge säkerhet och hjälpa befolkningen att komma ur extrem fattigdom långtifrån tillräckliga.
Vallmoodling och det ekonomiska beroendet av narkotika hemsöker fortfarande våra samhällen och fortsätter att utgöra hinder för Afghanistans stabilitet.
Jag skulle vilja avvika från mitt förberedda tal för att förklara för er vad som händer i Afghanistan i fråga om det ekonomiska beroendet av narkotika – vallmoodlingen.
För 30 år sedan, när f.d.
Sovjetunionen invaderade Afghanistan, var landet ett tämligen välmående jordbrukssamhälle.
Under åren av konflikt, torka och svårigheter för det afghanska folket hyste afghanska män och kvinnor – familjer, fäder, mödrar, döttrar – inget framtidshopp.
Fäder och mödrar visste inte om deras son eller dotter skulle överleva nästkommande dag, och om de hade mat att äta eller om de skulle gå hungriga.
I den situationen förstörde folk vingårdar och ersatte dem med vallmo.
Folk förstörde granatäppelträdgårdar och ersatte dem med vallmo.
Folk förstörde aprikosträdgårdar och ersatte dem med vallmo.
Vallmon var nämligen lättodlad – det krävdes inte så mycket bevattning – och den var lättsåld.
Det var på grund av obefintlig framtidstro och obefintliga möjligheter som samhället involverades i denna lättodlade gröda.
Förra året började vi vidta åtgärder mot vallmoodling, och folket reagerade positivt eftersom de hade större framtidshopp.
De har nu större förtroende för sitt land och större självförtroende.
Vi hoppas att det kommer att ske en avsevärd minskning av vallmoodling i Afghanistan under det här året, och att en stor del av det sker frivilligt.
Min och det afghanska folkets förhoppning är att världssamfundet kommer att fortsätta att stödja oss i arbetet för att minska vallmoodling i Afghanistan och ersätta den med legitima former av jordbruk.
Den skall med andra ord ersättas med alternativa försörjningsmöjligheter.
På så sätt kan vårt folk återgå till att odla vin, granatäpplen, aprikoser och övriga jordbruksprodukter som Afghanistan är mycket bra på att odla.
Kvaliteten på de granatäpplen och de livsmedel som Afghanistan producerar är av bästa sort, och landet kan konkurrera på de internationella marknaderna.
Var vänliga och fortsätt hjälpa oss att återge det afghanska folket en legitim ekonomi.
Ingen vill ha dåligt rykte i världen, och Afghanistan är inget undantag.
Afghanistan vill leva ett hedersamt liv, ett liv där landet kan återgå till att skapa sin egen legitima inkomst.
Jag är tacksam för det ni har gjort för oss hittills, men var vänliga och fortsätt hjälpa oss.
Parlamentsvalet i september kommer att markera kulmen av Bonnprocessen i Afghanistan.
Den afghanska konstitutionen föreskriver att åtminstone 27 procent av ledamöterna i Afghanistans parlament skall utgöras av kvinnor.
Även om vi kommer att ha uppfyllt alla riktmärken som fastställts i Bonnavtalet i slutet av september, kommer vi bara att befinna oss i början av en lång resa mot att uppnå den vision som fastställts för Afghanistan i det dokumentet.
Slutet av Bonnprocessen får därför inte vara slutet på ert engagemang och stöd för Afghanistan, utan början på ett långsiktigt och mer heltäckande partnerskap.
Bonnprocessens slut är inte detsamma som framgång för Afghanistan eller fullständig framgång för Afghanistan.
Bonnprocessens slut och det kommande parlamentet kommer att utgöra grunden till Afghanistans framgång, men det i sig själv kommer inte att innebära framgång.
Den riktiga framgången kommer att låta vänta på sig i många år till, och det krävs hjälp från er sida för att den skall kunna uppnås.
Vi behöver Europas stöd och försäkran om att Afghanistan kommer att fortsätta få stöd på ett hållbart sätt.
Eftersom ni överlägger om Europeiska unionens framtida internationella åtaganden här, hoppas jag speciellt på att ni ser behovet av ett flerårigt biståndslöfte till Afghanistan för att stödja våra ansträngningar att återuppbygga vårt land.
Vi vill också att Förenta nationerna, Förenta staterna, Japan och andra som hittills har hjälpt oss på nytt skall bekräfta att de är beredda till partnerskap med Afghanistan.
Det är ett partnerskap som är nödvändigt om Afghanistan skall uppnå hållbar stabilitet, demokratisering och utveckling.
På det afghanska folkets vägnar vill jag ta tillfället i akt och återigen tacka er för det generösa stöd som Europeiska unionen, som en av Afghanistans största biståndsgivare, har gett under de senaste tre åren.
Det afghanska folket vill särskilt tacka era söner och döttrar i uniform som så tappert tjänstgör i vårt land.
Till dem som har mist sina liv för att ge oss säkerhet vill vi återigen visa vår tacksamhet, våra böner och vårt löfte att vi aldrig kommer att glömma.
I dagens Afghanistan, ett land som inte för så länge sedan var fullständigt isolerat från omvärlden, händer det något som aldrig har inträffat tidigare.
Människor från alla världens hörn, olika tro, kulturer och bakgrunder samlas med äkta samarbetsvilja för att hjälpa till att skydda afghanska människoliv och återuppbygga vårt land.
Det är uppenbart att utan detta samarbete skulle Afghanistan aldrig ha åstadkommit det vi har åstadkommit under de senaste tre åren.
Afghanistan är i lika stort behov av er hjälp i dag som Europa var för 60 år sedan.
Ett långsiktigt engagemang från era vänner runtom i världen gav er den gången det stöd ni behövde för att återuppbygga era länder och era liv.
I dag ber vi er om samma möjlighet.
Tack för det ni hittills har gjort för oss.
Vi är mycket tacksamma.
