# ID: svediakorp-gov455536
# author: Simon Busuttil (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: MT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 293
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Det råder ingen tvekan om att EU har lyckats fastslå en social modell som är bland de bästa i världen.
Vi bör arbeta på att bevara denna modell.
Det finns ingen som säger att vi inte skall göra det.
Men parlamentets betänkande som vi har framför oss går alltför långt, och skulle kunna medföra allvarliga problem, särskilt i medlemsstater som ännu inte har uppnått en viss levnadsstandard.
Varför skall vi upphäva arbetstagarnas rättigheter till ökade löner, särskilt i nya medlemsstater där människorna med nödvändighet måste arbeta fler timmar för att öka sina inkomster?
Vad skall de arbetstagare göra som har tagit huslån i bankerna?
Det är bra att få allt högre social standard.
Men vi måste förstå att vi har att göra med verkligheten och inte med teori.
Vid en tid då vi talar så mycket om Lissabonstrategin för att få vår ekonomi att växa och skapa arbetstillfällen bör vi inte utfärda lagar som är mindre flexibla.
Arbetstagarna vill att vi utfärdar lagar som skapar arbetstillfällen, inte lagar som hindrar dem från att arbeta mer än åtta timmars övertid per vecka.
Vilka är vi att beröva dem denna rättighet?
Jag vore den förste att hålla med om att arbetsveckan skulle vara kortare, men bara om lönerna räcker att leva på.
Vissa länder har ännu inte nått det tillståndet.
Låt oss alltså använda oss av det sunda förnuftet.
Om det är någon som missbrukar undantagsbestämmelsen och arbetar alltför många timmar med risker för hälsa och säkerhet, låt oss då angripa detta missbruk.
Men vi bör inte upphäva arbetstagarnas rättighet att själva välja om de vill eller inte vill arbeta fler timmar.
