# ID: svediakorp-gov455531
# author: Herbert Reul (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 451
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Som ledamöter av Europaparlamentet är det vår sak att ta ansvaret för att se till att EU: s befolkning får möjlighet till en bra framtid.
Det innebär också att vi skyddar deras rättigheter som anställda och deras rättigheter på arbetsplatsen.
Det måste finnas bestämmelser för detta, ja verkligen, men vilka bestämmelser?
Hur många måste de vara, och hur detaljerade?
Den grundläggande uppgiften måste förvisso vara – det har jag i alla fall fått höra i parlamentet många gånger om under det senaste året – att vi prioriterar möjligheten för dem att behålla sina anställningar, eller att först och främst ha en anställning.
Vi har nu fått framlagt ett arbetstidsdirektiv som parlamentets utskott har behandlat – och försämrat, inte minst med avseende på Lissabonstrategin.
Allt går ut på att vi skapar fler bestämmelser.
Snarare än att minska antalet bestämmelser och bli mer flexibla, kommer vi till slut att åstadkomma motsatsen.
Låt mig belysa detta med ett par frågor.
Hur kommer det sig för det första att vi inom EU måste specificera vad det innebär att ha jourtjänstgöring?
Måste det innebära samma sak i varje sjukhus i varje stad i varje land i EU?
Och i så fall varför?
Det är emellertid ett faktum att det finns skillnader mellan vad som sker på en akutavdelning, dit människor ofta måste åka mitt i natten, och situationen i en ortopedisk klinik, där alla sover på natten!
Det är inte godtagbart – det är helt fel – att dessa olika förhållanden skall bindas fast vid någon sorts Prokrustes säng!
Varför kan för det andra utökningen av arbetstiden endast bestämmas genom ett kollektivavtal?
Varför kan en enskild anställd inte själv sluta ett avtal?
Vem ger oss i själva verket rätten att förbjuda arbetstagarna att själva sluta avtal om sina jobb och de tider som de arbetar?
Jag känner unga läkare som skulle vara synnerligen villiga att arbeta lite mer i framtiden och tjäna lite mer, eftersom de just börjat sin yrkeskarriär eller just har blivit delägare.
Vill vi i framtiden på allvar förbjuda dem från att göra det?
Och vilken rätt har vi att göra det?
Och varför vill vi nu också föreskriva in i minsta detalj vilka timmar som familjemedlemmarna får arbeta?
Varför vill vi förhindra familjeföretag från att i framtiden bli lika flexibla som de alltid har varit tidigare?
Olika arbetssituationer kräver olika lösningar, och om vi inte gör det möjligt för människor att finna dem kommer vi att göra människorna orätt, och vi gör EU en björntjänst.
