# ID: svediakorp-gov455523
# author: Danutė Budreikaitė (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 314
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, mina damer och herrar!
Vi diskuterar vissa aspekter av hur arbetstiden skall organiseras, men först av allt måste vi tala om de fall där inhyrd personal med sitt arbete försörjer sina familjer, och de utgör majoriteten av arbetsmarknaden.
En hög arbetslöshetsnivå, särskilt i vissa nya medlemsstater, den långsamma utvecklingen av nya arbetstillfällen, en minskning av de gamla arbetstillfällena i vissa sektorer, till exempel inom textilindustrin, och människors rädsla, särskilt på landsbygden, för att de kommer att förlora sina jobb, gör det möjligt för arbetsgivarna att missbruka möjligheten att avskaffa arbetstillfällen, eller hota med avsked om en anställd vägrar att arbeta övertid.
Arbete som överskrider 48 timmar per vecka kan ytterligare förvärra förhållandena för de anställda inom alla områden, särskilt dem som arbetar inom tjänstesektorn, och skapa inte bara fysiskt utan också moraliskt obehag, och orsaka oönskade effekter för familjerna och barnens utbildning.
Om behovet av att förlänga arbetsveckan motiveras med att man befarar att företagen i EU annars kommer att flytta till Kina eller andra länder, då måste vi fråga oss om inte de viktigaste motiven för att inrätta Europeiska unionen – nämligen medborgarnas välfärd – bara blir ett slagord, och om vi bör söka andra utvägar för ekonomisk utveckling och konkurrensförmåga.
När det gäller personer med flera anställningar, som måste räkna ihop arbetstiderna för varje anställning, berövar å andra sidan Europaparlamentets förslag medborgarna i låglöneländerna möjligheten att skaffa sig en rimlig levnadsstandard inom sådana områden som hälsovårdssektorn, där man tillämpar systemet med beredskap.
När ändringsdirektivet skall antas föreslår jag därför att man avstår från att införa undantagsbestämmelsen i alla sektorer och inte adderar arbetstiden, av hänsyn till personer som frivilligt innehar flera anställningar, utan överlåter sådana beslut till den nationella nivån.
