# ID: svediakorp-gov455521
# author: Thomas Mann (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 388
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Den reviderade Lissabonstrategin syftar till tillväxt och sysselsättning.
Givetvis behöver vi bli mer flexibla och mer konkurrenskraftiga, men det är exakt vad vi finner i Carcasbetänkandet om arbetstidsdirektivet, och i de kompromisser som min kollega José Albino Silva Peneda och andra i vår grupp har arbetat med.
Vi vill inte sätta en tvångströja på hela EU, eller snarare, vi vill ha en rimlig handlingsram som ger utrymme för nationella bestämmelser, till exempel att utöka beräkningsperioden från fyra månader till ett år, under förutsättning att arbetsmarknadens parter går med på detta.
Beslut om eventuella förlängningar av 48-timmarsveckan är också en fråga för dem och för kollektiva avtal.
Detta är ett praktiskt uttryck för vad subsidiaritet och flexibilitet handlar om, men grundvalen för allt detta måste även i fortsättningen vara det utslag där EG-domstolen definierade jourtid som arbetstid.
Jag anser att kommissionens förslag, där man skiljer mellan betald aktiv och obetald inaktiv arbetstid, är orealistiskt.
Jag kan berätta för kommissionsledamot Vladimír Špidla att jag vid ett tillfälle vistades tillsammans med personalen på den största olycksfalls- och beredskapsenheten i Hessen under dess nattskift.
De yngre läkarna, sjuksköterskorna och ambulansförarna hade jourtjänstgöring, och en mycket aktiv sådan.
De korta pauserna mellan utryckningarna var inte tillräckligt långa för att personalen skulle kunna ladda upp sina batterier.
Det är inte bara på sjukhusen som arbetstagarna har rätt till säkerhet och tillfredsställelse på arbetet.
Det finns ett behov av inskränkningar i direktivet för brandmän, inklusive dem som arbetar vid flygplatser, samt för arbetare inom räddnings- och säkerhetstjänsten i miljömässigt känsliga företag.
Jag har talat med dem alla.
Även om jag känner till sjukhusens ekonomiska bekymmer måste de göra samma sak som gjorts inom andra sektorer och finna intelligenta metoder för att minska kostnaderna, förbättra samordningen av sin personals utryckning och på ett bättre sätt använda tekniska resurser.
Låt oss inte glömma de andra kostnader som kan uppstå när personalen dag efter dag är så stressade att de löper risk att få sin hälsa permanent skadad, för att inte nämna risken att en utmattad personal ställer fel diagnos eller ger fel behandling.
Det är inte godtagbart att patienterna utsätts för sådana risker.
