# ID: svediakorp-gov455516
# author: Ria Oomen-Ruijten (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 309
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Genom att säga i dag vid den första behandlingen att minimibestämmelser för arbetet är mycket viktiga för hälsan och säkerheten på arbetsplatsen och även för möjligheten att kombinera yrkes- och familjeliv, förstärker vi i själva verket lagstiftningen från 1993.
Jag noterar att vissa av dem som engagerar sig i den sociala dialogen har missat tillfället att själva behandla denna fråga.
I annat fall skulle vi inte ha behövt göra det är i parlamentet.
För det tredje noterar jag att det finns många myter kring detta ämne, som har kulminerat i polemik, till och med – det vill jag inte dölja – i min egen grupp.
Jag skulle vilja avslöja dessa myter, en efter en.
För det första: när det gäller flexibilitet hävdas det att Lissabonstrategin och flexibiliteten inte längre är förenliga med denna lagstiftning, men det stämmer inte, för beräkningsperioden för att mäta 48 timmar har förlängts från 4 till 12 månader.
För det andra: med tanke på att jag hör arbetsgivare tala om den administrativa bördan vill jag ifrågasätta anledningen till att ändra denna lagstiftning.
Vi ändrar den bara när det gäller flexibiliteten och också för att reagera på ett utslag från EG-domstolen.
För det tredje: när det gäller subsidiariteten lämnar vi för närvarande åt medlemsstaterna att besluta om betalning för jourtjänst som är aktiv respektive inaktiv, och med vilket belopp för den händelse betalning görs, samt om något traktamente utgår, och i så fall med hur mycket.
Vi överlåter åt arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna att besluta detta, för jag anser att det är deras sak.
Slutligen vill jag tacka Alejandro Cercas och José Albino Silva Peneda, som har försökt att få med respekten för subsidiaritetsprincipen i detta dokument.
