# ID: svediakorp-gov455512
# author: Dimitrios Papadimoulis, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Min politiska grupp som helhet motsätter sig absolut Europeiska kommissionens förslag.
Samtidigt är gruppen mycket kritisk till det betänkande som godkänts av en majoritet i utskottet för sysselsättning och sociala frågor, därför att det tyvärr i de flesta frågor överensstämmer med kommissionens förslag.
Vi avvisar kommissionens förslag därför att man där bibehåller undantagsbestämmelsen och stärker den sociala dumpningen.
Arbetsgivarnas ensidiga makt stärks ännu mer, under förevändning av flexibilitet för företaget.
I förslaget försvagas de nuvarande nivåerna för skydd av tiotals miljoner arbetstagare och jämvikten inom deras familjer.
Det minskar de nuvarande bestämmelserna som reglerar arbetstiden, vilka infördes i direktivet från 1993 som inte längre gäller.
Mer specifikt kommer kommissionens förslag att medge att den maximala arbetstiden blir så lång som 65 timmar per vecka, medan det nuvarande direktivet och ILO-konventionen införde en maximal tillåten arbetstid om 48 timmar redan 1919.
Vi vrider klockan tillbaka 85 år.
Dessutom har beräkningsperioden för den flexibla arbetstiden förlängts från fyra till tolv månader, medan det nödvändiga förhandsvillkoret som avser en föregående kollektiv förhandling och överenskommelse i frågan har övergetts.
Detta kommer att göra det möjligt för arbetsgivarna, både inom den privata och offentliga sektorn, att ensidigt och oriktigt hantera arbetstagarnas arbetstid, utan att arbetstagarna deltar, i enlighet med lagstiftningen eller bestämmelserna.
På samma sätt har EG-domstolens klara prejudikat kringgåtts genom att man på ett vilseledande sätt delar upp jourtid i aktiv och inaktiv jourtid.
På så sätt kan medlemsstaterna eller arbetsgivarna ensidigt säga att åtta timmars inaktiv jourtjänst innebär 0,8 timmars aktiv jourtjänst.
Det är befängt.
På samma sätt har EG-domstolen beslutat om en viloperiod omedelbart efter jourtiden.
Hur tolkar kommissionen ordet ” omedelbart ”?
En dag, tre dagar, tre veckor?
Jag befarar verkligen att kommissionens förslag inte är något annat än en kniv i ryggen på tiotals miljoner arbetstagare, särskilt inom hälsovårds- och servicesektorn.
Men samtidigt utgör det en fara för allas vår hälsa och säkerhet.
Herr kommissionsledamot!
Skulle ni vilja bli opererad av en kirurg som kommer direkt från en 30 timmars jourtjänstgöring?
Skulle ni vilja möta en lastbilsförare på vägen som har kört i 30 timmar utan någon vilopaus?
