# ID: svediakorp-gov455508
# author: José Albino Silva Peneda, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 316
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Detta förslag är bra, eftersom det grundar sig på jämvikt och sunt förnuft.
Det är i linje med Lissabonstrategin, det skyddar små och medelstora företag, och det innehåller ett antal punkter som skall åstadkomma större flexibilitet på arbetsmarknaden.
Men det finns några kontroversiella delar, varav den första är undantagsbestämmelsen.
Om undantagsbestämmelsen bibehålls skulle det innebära att EU antog ett direktiv om känsliga miniminormer som skall uppfyllas när det gäller hälsa och säkerhet på arbetet, och ändå skulle det sägas i samma direktiv att det är helt frivilligt om man uppfyller dessa normer.
Att fortsätta med denna metod kan därför inte betraktas som någon form av flexibilitet.
Det skulle i stället innebära avveckling inom ett område som är så känsligt som hälsa och säkerhet på arbetet.
Det behövs större flexibilitet för EU: s ekonomi på arbetsmarknaden, men det får inte ske genom avsaknad av bestämmelser.
Det finns andra, mer effektiva sätt att åstadkomma flexibilitet på arbetsmarknaden, till exempel förlängning av beräkningsperioden, vilket tas upp i detta förslag.
Detta styrs dessutom av subsidiaritetsprincipen genom att det ger medlemsstaterna frihet att välja en beräkningsperiod om mellan 4 och 12 månader, beroende på situationen i landet, utan att EU ensidigt bestämmer en period.
När det gäller arbetstid och vilotid finns det slutligen ingen anledning för parlamentet att inte hålla sig till de bestämmelser som fastslagits av EG-domstolen.
Jag vill upprepa att detta förslag innebär ett misslyckande av att upprätthålla subsidiaritetsprincipen, vilket skulle ge medlemsstaterna rätt att fastslå de metoder som de anser lämpliga för beräkning av löner och arbetstid.
Låt mig helt klart säga att man av det framlagda förslaget inte kan dra några andra slutsatser än dem som jag har nämnt.
