# ID: svediakorp-gov455507
# author: Věra Flasarová (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 403
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Mina damer och herrar!
Politiska beslut är ibland ett resultat av kompromisser som skall göra båda sidor nöjda.
Problem som hänger samman med att allt som gynnar arbetsgivarna ger nackdelar för de anställda, och vice versa, har hela tiden omgärdat förslaget till direktiv om vissa aspekter av hur arbetstiden skall organiseras, och vi borde inte hävda något annat.
Omröstningen i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, där jag är ledamot, har visat att ledamöter med alla politiska övertygelser vill angripa brister på jämställdhet mellan arbetsgivare och arbetstagare, och se till att vi gradvis kommer fram till lika behandling av män och kvinnor på arbetsmarknaden.
Men det moderna humanistiska synsättet på förhållanden som rör anställningar kom inte nerdimpande från himlen.
Det är kulmen av en lång kamp för att få de mänskliga rättigheterna erkända, och alltså för rätten till skäliga arbetsförhållanden, och den rättigheten är bland annat inskriven i Lissabonstrategin och framgår helt tydligt av Cercasbetänkandet.
Ändå skulle några få juridiska kryphål och skenbart oskyldiga kompromisser kunna omintetgöra århundraden av framsteg.
Det är olyckligt att oegennytta från arbetsgivarnas sida gentemot deras anställda hittills inte har utgjort en grundläggande princip i vår civilisation.
Vi höll fast vid principen om jämvikt i arbetslivet när vi röstade om förslaget i utskottet, och vi vill yrka på att följande förslag antas, så att denna princip blir mer än en tom fras för att lugna vårt samvete.
För det första bör den maximala arbetstiden per vecka inte överskrida 48 timmar, inklusive övertid.
Avvikelser från denna princip får bara beslutas genom kollektiva överenskommelser, vilket skulle utesluta användningen av individuella undantag.
För det andra bör jourtiden, inklusive det som kallas ” inaktiv del av jourtid ”, betraktas som arbetstid.
Helt bortsett från allt annat har denna princip bekräftats i utslag från EG-domstolen.
För det tredje bör perioden för beräkning av en genomsnittlig arbetsvecka fortfarande vara fyra månader.
Det finns ytterligare en prioritering jag skulle vilja belysa, nämligen att målet med att åstadkomma jämlika villkor inte bara inbegriper att man skapar jämlika villkor för män och kvinnor när det gäller löner och tillgång till arbete och utbildning.
Det innebär också lika rättigheter för männen när det gäller deras möjligheter att delta fullt ut i familjelivet.
