# ID: svediakorp-gov455490
# author: Jeanine Hennis-Plasschaert (ELDR ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 798
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Terroristattackerna i Förenta staterna och Spanien har som vi vet och som kommissionsledamot Jacques Barrot sade alldeles nyss, tillsammans med ökningen av den vanliga brottsligheten, lett till att alla slags säkerhetsåtgärder har vidtagits i Europa.
Efter flygplatserna har turen nu naturligtvis kommit till hamnarna.
De europeiska hamnarna är när allt kommer omkring viktiga länkar inom den transportkedja som binder samman handels- och passagerarflöden över hav och land.
I många fall är de även knutpunkter för omlastning av farliga transporter för viktiga kemiska och petrokemiska produktionscentrum och ligger nära städer.
Därav följer att terroristattacker i hamnar kan leda till allvarliga avbrott i transportsystem, få en dominoeffekt och orsaka skador på människor i hamnarna och de som bor i närheten.
Det var helt enkelt absolut nödvändigt att vidta åtgärder.
Jag bör tillägga att det är bättre att klara upp de här frågorna själva än att utsättas för oönskad hjälp från amerikanska inspektionsgrupper, för att bara ta ett exempel.
Som kommissionsledamot Barrot angav för en stund sedan införlivades, för det första, den internationella koden för sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar – ISPS-koden – genom förordning 725 till regler som är bindande för EU.
Förordningen är emellertid inte allomfattande.
Eftersom den endast behandlar säkerheten i den våta delen av en hamn kom ett kompletterande direktiv om säkerheten i hela hamnområdet 2004.
Det är detta direktiv som vi har framför oss denna morgon, och som vi skall rösta om senare i dag.
Jag vill fokusera på två kärnfrågor som jag var engagerad i som föredragande.
Kommissionsledamot Barrot har redan utförligt diskuterat flera andra frågor.
De två frågor som jag vill diskutera har att göra med skapandet av lika villkor inom Europeiska unionen.
För det första har vi den ekonomiska underbyggnaden av förslaget.
Vem betalar för vad?
Skillnaderna är avsevärda mellan vissa medlemsstater och andra, och jag anser att det inte alls är önskvärt om vi någonsin skall få lika villkor.
I den slutliga överenskommelsen uppmanas därför kommissionen att – så snart som möjligt och senast den 30 juni 2006 – presentera en studie av kostnadsfördelningen mellan statliga myndigheter, hamnmyndigheter och näringsgrenen.
De extra säkerhetsåtgärderna får inte på något vis leda till snedvridning av konkurrensen.
För det andra hade jag föresatt mig att tolkningen av reglerna i alla medlemsstater skall vara entydig och att genomförandet av dem bör harmoniseras.
Det är, naturligtvis, oacceptabelt att en medlemsstat, bildligt talat, skulle kunna nöja sig med ett extra lås medan det blir obligatoriskt med fem vakter och sex kameror i de andra.
Jag överdriver naturligtvis, men ändå.
Jag har därför argumenterat för att kommissionen i viss utsträckning skall ” metaövervaka ”.
Detta visade sig vara en besvärlig punkt under förhandlingarna, särskilt för rådet, vilket överraskade mig, eftersom det är medlemsstaterna som klagar så bittert över att det saknas lika villkor, men slutet gott, allting gott.
Vi har funnit en formulering som alla inblandade kan ansluta sig till och genom vilken kommissionen får tillräckliga medel för att sköta den nödvändiga metaövervakningen.
Som föredragande har jag gjort mitt allra bästa för att undvika att skapa ytterligare en byråkratisk institution, och förslag i den riktningen har följaktligen avvisats.
Jag är, naturligtvis, mycket glad över att kunna informera er om att jag alldeles nyss har kommit överens med skuggföredragandena, rådet och kommissionen.
Denna kompromiss består av ändringsförslagen 13 till och med 75, och stöds av Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater, Europeiska socialdemokratiska partiets grupp, gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen och min egen grupp, samt rådet och kommissionen.
Om vi antar denna kompromiss senare i dag så kan direktivet slutföras vid första behandlingen.
Även om det säkert finns de som är positivt inställda till ändringsförslagen 10, 11 och 12, vilka lagts fram av gruppen Unionen för nationernas Europa, så skulle jag icke desto mindre råda er att rösta mot dem.
De blev inte antagna av utskottet för transport och turism i ett tidigare skede, och det väsentliga i dem har redan behandlats på annat håll eller skulle ge upphov till en onödig julgranseffekt.
Den överenskommelse som vi nu har kommit fram till är en praktisk kompromiss som kan fungera för alla parter som är involverade i genomförandet av åtgärderna, och ett snabbt slutförande vid första behandlingen är därför mycket önskvärt.
Det enda som återstår är att tacka skuggföredragandena, kommissionen och det luxemburgska ordförandeskapet för deras engagemang och deras samarbete, som jag verkligen har uppskattat.
