# ID: svediakorp-gov455480
# author: Willi Piecyk, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 337
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
De transeuropeiska näten uppvisar en iögonenfallande diskrepans mellan deras betydelse, som Nicolas Schmit alldeles nyss har understrukit, och i vilken utsträckning de har förverkligats.
Det är därför vi riskerar att permanenta det transeuropeiska elände som har pågått i några år vi det här laget, när det gäller de transeuropeiska näten.
Låt mig påminna er om att detta att bygga de transeuropeiska näten inte är något som vi bara har hittat på, utan det är en uppgift som vi fått från Maastrichtfördraget.
Det är en förpliktelse, en förpliktelse som vi har tagit på oss gemensamt.
Under den tid som jag har arbetat med dem – med början i Christophersen-gruppen och nu senast i högnivågruppen under ledning av Karel van Miert – har resultatet alltid varit mycket tomt prat men inte så mycket med verklig substans och mycket lite i form av projekt.
Redan när vi höll på i Christophersen-gruppen fick vi veta att projekten var startklara, att det var ett praktiskt förslag och att grävmaskinerna kunde börja arbeta dagen därpå.
Fast det hände aldrig särskilt mycket.
Jag vill även påminna er om att rådet och denna kammare i fjol, i maj 2004, fastställde datum för slutförande av projekten.
Om det visar sig att dessa slutförandedatum inte kan hållas hoppas jag att rådet – och med det menar jag inte rådet som helhet utan medlemsstaterna – kommer att säga att det inte är vad de vill ha, att de inte kan acceptera det och att projekten inte kan slutföras.
Det är vid den punkten som vi kommer att vara tvungna att ge upp projekten.
Så låt oss se mer mod och mer ärlighet från rådets sida i denna fråga, och om det vi har fått höra i dag – att ordförandeskapet, parlamentet och kommissionen godkänner anslagen för budgetplanen – är ett löfte, så är vi är mycket nöjda med det uttalandet.
