# ID: svediakorp-gov455476
# author: Paolo Costa (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 909
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, herr minister, mina damer och herrar!
Utskottet för transport och turism, vars ordförande jag har äran att vara, följer processen för att förverkliga ett transeuropeiskt transportnät (TEN-T) enligt de riktlinjer som rådet och parlamentet gemensamt antog i april 2004, med stor uppmärksamhet och en viss oro.
Vår oro bottnar i upptäckten av betydande förseningar i genomförandet av projekt som ingår i den första definitionen av TEN-T – som fastställts inom ramen för medbeslutandeförfarandet 1996 – och i att otillräcklig finansiering har identifierats som den viktigaste orsaken till dessa förseningar.
I beslut nr 884 / 2004, som innehåller en ändring av definitionen av TEN-T i den utvidgade unionen, förutses stora finansieringsbehov: åtminstone 225 miljarder euro för de 30 projekten från nu till 2020, varav åtminstone 140 miljarder euro skulle spenderas under den period som ingår i budgetplanen 2007 – 2013.
Med tanke på det strategiska värdet av att skapa det transeuropeiska nätet framstår det som avgörande att man snarast kan garantera finansiering av dessa behov, om möjligt redan innan budgetplanen för 2007 – 2013 fastställs, så att man kan förhindra att unionen och medlemsstaterna utsätts för outhärdliga frustrationer under de kommande åren.
Det är av strategisk betydelse för den inre och yttre konkurrenskraften för en union som fullt ut måste utnyttja den inre marknadens fördelar.
Sådana fördelar skulle dock vara illusoriska om en produkt som är tillverkad i Lissabon eller Dublin inte kan konkurrera med liknande produkter som är tillverkade i Warszawa eller Budapest på grund av skillnader i transportkostnader.
Detta är av strategisk betydelse för de europeiska transportnätens uthållighet, eftersom de prioriterade projekten huvudsakligen gäller järnvägstransporter och inre vattenvägar.
Avslutningsvis är det av strategisk betydelse för det europeiska samhällets integration, en social och kulturell integration som varken tvingas fram eller hindras, men där det behövs fungerande länkar mellan unionens samtliga medlemsstater för att kommunikation, utbyte, erkännande och uppskattning av identitet och skillnader skall kunna äga rum.
Om kommissionen och rådet bekräftar sin medvetenhet om de transeuropeiska transportnätens strategiska betydelse här i dag, vilket jag hoppas, så gäller de garantier som parlamentet kräver, för det första, om anslaget för gemenskapens medfinansiering av hela nätverket kommer att vara tillräckligt för att samtliga 30 projekt skall vara klara till 2020, och, för det andra, när och var det kommer att vara lämpligt att använda medfinansiering av gemenskapen för att stödja den långt mer omfattande finansiering som medlemsstaterna kommer att stå för liksom även, där så är möjligt, bidrag från enskilda individer i offentlig-privata partnerskap.
Gemenskapsregler och beslut för att underlätta detta – från Eurovinjettdirektivet till skapandet av en särskild fond för lånegarantier – är nödvändiga tillägg.
Det är i detta sammanhang och mot bakgrund av de 20,3 miljarder euro som kommissionen föreslår för TEN-T under budgetplanen för 2007 – 2013 – en budget som skulle garantera en genomsnittlig finansiering på 15 procent av det transeuropeiska transportnätet – som utskottet, genom mig, önskar få veta av rådet om man anser att det beloppet är tillräckligt för en finansiering från gemenskapen som är nödvändig och tillräcklig för alla 30 projekt.
Med andra ord, kan rådet garantera att medlemsstaterna kommer att kunna finansiera resten på i genomsnitt 85 procent av den beräknade finansieringen med deras egna offentliga eller privata resurser, eller borde vi inte överväga att höja gemenskapens andel?
Vi ställer samma fråga till kommissionen och uppmanar den att dessutom avslöja tidsramen för utnyttjandegraden av gemenskapsmedel för de olika projekten, vilket innebär kunskap om hur långt de har kommit, administrativt och tekniskt, både nu och i framtiden.
Vi frågar också hur den tänker fördela den tillgängliga budgeten i tid och rum.
Nästa fråga riktar sig både till rådet och till kommissionen och inkluderar ett förslag eller en uttrycklig rekommendation: skulle det inte vara välbetänkt att koncentrera gemenskapens medfinansiering till de 48 gränsöverskridande avsnitten i de 30 projekten, de som omfattar två medlemsstater och många gånger aldrig kommer i gång på grund av kompetenskonflikter eller intressekonflikter?
Detta skulle ge många positiva effekter: genom att finansieringen begränsas till enbart de 48 gränsöverskridande avsnitten skulle vi komma i ett läge där vi kunde få tanken på en medfinansiering på en nivå av 30 till 50 procent att framstå som möjlig och se till att de avsnitten skyndsamt blev byggda.
Om medfinansiering från gemenskapen blev villkorlig och anslutning till internationella bilaterala avtal gjordes till ett krav skulle medlemsstaterna tvingas att tydligt acceptera sitt ansvar även för inrikesavsnitten.
Genom att se till att de gränsöverskridande avsnitten byggs klart skulle man kunna förvandla stötestenar till incitament.
För att ge ett exempel som jag har personlig kännedom om: Skulle det vara möjligt att inte bygga klart inrikesavsnittet mellan Turin och Trieste om unionen garanterar att Fréjus-tunneln mellan Turin och Lyon på den franska sidan och sträckan mellan Trieste och Divaèa på den italiensk-slovenska sidan byggs klara på utsatt tid?
I förhoppning om att denna rekommendation skall accepteras och införlivas av rådet och kommissionen avslutar jag med en begäran till kommissionen om att den skall ange de 48 gränsöverskridande avsnitten tydligt och klart.
Herr kommissionsledamot, herr minister, jag väntar med förtröstan på era svar.
