# ID: svediakorp-gov455470
# author: Charles Tannock, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 764
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Det är en stor glädje för mig att tala på min grupps vägnar, och jag vill särskilt lovorda det arbete som har utförts av min kollega José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, som inte kan närvara i kväll.
Han är en berömd expert på handelsförbindelser och politiska förbindelser mellan EU och Latinamerika.
För en person som mig med mitt intresse för globala handelsmönster är det ibland mycket svårt att överblicka de många olika bilaterala och multilaterala handelsförhandlingar som hela tiden pågår vid sidan av WTO: s Doharunda – som förhoppningsvis kommer att göra sådana biregionala överenskommelser överflödiga i framtiden.
I Latinamerika har EU för närvarande framgångsrika frihandelsavtal med Chile i form av ett associeringsavtal – som dessutom också möjliggör nära politiskt samarbete och åtaganden i fråga om grundläggande mänskliga rättigheter och demokrati från båda parters sida – men också ett liknande avtal med Mexico.
Men eftersom EU självt från början är en regional tullunion är det logiskt att unionen där det är möjligt förhandlar med andra multilaterala tullunioner på andra håll i världen och utarbetar regionala frihandelsavtal hellre än en lång rad bilaterala avtal.
Ett stort sådant block är Mercosur, som består av fyra latinamerikanska länder – Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay – med associerad status för Chile och Bolivia.
Mercosurs lycka har växlat under de senaste åren, framför allt på grund av obalanserna i handeln mellan Argentina och Brasilien – ett förhållande som ständigt kritiseras av Argentina, som i september i fjol föreslog Brasilien en garantiklausul som Brasilien vägrar att gå med på.
Mercosur har av tradition utformats för att syssla med handeln mellan de stora industrikoncernerna, inte med de små och medelstora företagen i regionen, som känner sig missgynnade av uppgörelsen.
Argentina protesterar också mot förvirringen kring det brasilianska initiativet i december i fjol till att skapa en gemenskap av sydamerikanska nationer, vilket nyligen var betydelsefullt för att stödja Brasiliens roll i stabiliseringen av Ecuador, eftersom Argentina anser att Mercosur måste stärkas innan detta sker.
Vi har också den besvärliga frågan om det portugisiskspråkiga Brasiliens önskan att få en plats i säkerhetsrådet för att stärka landets ambitioner som regional supermakt.
Argentina föreslår i stället att platsen skulle rotera så att alla de sydamerikanska länderna, som huvudsakligen är spanskspråkiga, får möjlighet att uttrycka sina åsikter.
I fjol hade Mercosur problem i förhandlingarna om ett avtal med EU – och Mercosur påstod att detta framför allt berodde på att den dåvarande kommissionsledamoten Pascal Lamy kom från Frankrike, som är ett av de mest protektionistiska länderna i jordbruksfrågor.
Problemen gällde framför allt Mercosurs önskan att få tillträde för sina jordbruksprodukter, vilket EU: s jordbrukssektor uppfattar som ett hot.
Brasilien är en stor producent av sojabönor, och Argentina producerar såväl vete och nötkött som färsk frukt m.m.
Mercosur vill i sin tur inte ge EU: s industrivaror tullfritt tillträde eftersom särskilt Brasilien är högt utvecklat på den tunga industrins område.
Egendomligt nog förhandlar Mercosur samtidigt med länder som Sydkorea och med andra multilaterala block.
Som exempel kan nämnas det föreslagna avtalet med Gulfstaternas samarbetsråd, som kommer att diskuteras nu i veckan, när de latinamerikanska ledarna i morgon träffar Arabförbundets regeringschefer i Brasilien.
Det råder inget tvivel om att president Lula da Silva i Brasilien och president Nestor Kirchner i Argentina fortfarande konkurrerar om makten för att se vem som uppfattas som Förenta staternas främsta samtalspartner inför president Bushs besök.
Det verkar som om Mercosur fortfarande hoppas att det amerikanska frihandelsområdet skall förverkligas, även om USA inte är särskilt intresserat av detta utan i stället föredrar förmånliga bilaterala avtal med enskilda latinamerikanska republiker, på samma sätt som USA genom Nordamerikanska frihandelsavtalet Nafta) har ett mycket framgångsrikt och bekvämt arrangemang med Mexico och Canada.
Som jag har visat är situationen komplicerad, och jag tillbakavisar de beskyllningar som nyligen framfördes av Massimo D ’ Alema på andra sidan av kammaren.
Han beskyller kommissionsledamot Peter Mandelson, som jag tror kommer att spela den främsta rollen i förhandlingarna, för att sakna intresse för regionen och för ett avtal.
Jag ser fram emot att höra hur kommissionsledamot Peter Mandelson kommer att arbeta vidare med detta projekt efter sammanbrottet i oktober i fjol, eftersom det inte verkar finnas någon verklig politisk vilja från Mercosurs håll.
Jag är intresserad av att höra kommissionsledamoten mer utförligt förklara hur vi kan få dem tillbaka till förhandlingsbordet.
