# ID: svediakorp-gov455456
# author: Gyula Hegyi (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 844
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Filmen är ett omhuldat barn i den europeiska kulturen.
Den föddes under den europeiska civilisationens gyllene era tillsammans med andra betydande vetenskapliga och tekniska uppfinningar.
Allt detta inträffade före de båda världskrigen och innan 1800-talets illusioner hade krossats.
Filmen föddes i Paris, som vid denna tidpunkt var konstens, revolutionens och glamourens huvudstad.
Inom ett år visades de första filmerna över hela Europa på kaféer, teatrar och andra offentliga platser.
Film och filmskapande blev en snabbt växande verksamhet för tusentals mestadels unga män och kvinnor.
Under filmhistoriens tre första årtionden erövrade den europeiska stumfilmen världen tack vare sina konstnärliga förtjänster.
Det var också begåvade europeiska invandrare som blev pionjärer inom den unga amerikanska filmindustrin.
Talfilmens inträde innebar en definitiv förändring av filmvärlden.
Flerspråkigheten visade sig vara ett hinder för marknadsföringen av filmer, och somliga kan kanske ha tänkt att den språkliga rikedom som vi är så stolta över i Europa blev en nackdel från konkurrenssynpunkt.
Denna paradoxala situation bör hanteras genom att man subventionerar filmskapande via nationella och europeiska fonder.
Det är inte filmindustrin som affärsverksamhet som behöver dessa bidrag, utan filmens kulturella och språkliga mångfald, den mångfald som är Europas adelsmärke.
Alla europeiska regeringar bör göra sitt bästa för att försvara vår unika kulturella rikedom genom att skydda och stödja den europeiska filmen, som talar till varje europeisk nation på dess modersmål.
Jag välkomnar våra regeringars starka engagemang för att behålla de befintliga systemen för stöd till filmindustrin.
Film och filmskapande är inte bara konst och underhållning.
Efter andra världskriget rekonstruerades många byggnader med hjälp av filmsekvenser.
Europas filmarv täcker varje del av vårt gemensamma liv, från slutet av 1800-talet till början av detta nya århundrade.
Att bevara detta arv innebär att bevara de minnen som vår kultur och historia rymmer, minnen från vardagslivet, stora händelser, små tragedier och gemensamma glädjeämnen.
Om de gamla filmerna går förlorade är det knappast troligt att yngre människor kommer att förstå tidigare generationers liv.
De nationella filmarkiven spelar en viktig roll genom att bevara vårt filmarv.
Om en film arkiveras på ett korrekt sätt kommer dess budskap att räddas åt framtiden.
Detta är anledningen till att jag som föredragande rekommenderar att alla europeiska filmer som är avsedda för allmän distribution deponeras i arkiven.
De nationella filminstituten och arkiven i Europa bör harmonisera och standardisera sina arkivsystem.
Genom att göra så kan vi se till att vårt filmarv verkligen blir ett gemensamt och offentligt arv.
Digitaliseringen av de europeiska filmerna, inrättandet av en gemensam databas och samarbetet mellan de nationella filmakademierna och filmarkiven tjänar ett gemensamt syfte, nämligen att bevara vårt filmarv och göra det tillgängligt för alla.
Syftet med förslaget, som har formen av en rekommendation, är att garantera att de europeiska filmerna deponeras och bevaras på ett mer systematiskt sätt för att skydda Europas audiovisuella arv.
Jag anser att vi har kommit fram till en bra kompromiss för en överenskommelse vid första behandlingen tack vare en mycket konstruktiv inställning hos mina parlamentskolleger Marie-Hélène Descamps och Claire Gibault och i utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott och även tack vare den omfattande och aktiva roll som det luxemburgska ordförandeskapet har spelat.
Denna fråga visar medbeslutandeförfarandets ytterligare värde och kan tjäna som ett bra exempel på hur parlamentet och rådet tillsammans kan komma överens i en rad viktiga frågor, med följden att kommissionens ursprungliga förslag blir mer omfattande och effektivt.
Låt mig peka på de frågor som parlamentet har fäst särskilt stor vikt vid och som har godkänts av rådet.
Som ett resultat av parlamentets inställning kommer deponeringen av filmer i samtliga fall att vara obligatorisk eller tvingande så att en systematisk insamling kan ske i hela EU.
Det finns nu en fastställd tidsperiod inom vilken medlemsstaterna måste vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det europeiska filmarvet bevaras.
För att garantera kvaliteten på de deponerade verken är det nu ett krav att den deponerade kopian måste vara av hög kvalitet.
För att göra vårt gemensamma filmarv så omfattande som möjligt föreskrivs det att alla filmer måste deponeras efter en övergångsperiod, inte bara de filmer som får statligt stöd.
För att man skall veta vilken samling varje medlemsstat har föreslås i betänkandet ett nätverk av databaser där redan verksamma Europarådsinstitutioner som till exempel Europeiska audiovisuella observatoriet i Strasbourg kan spela en viktig roll.
Jag anser att vi har kommit fram till en bra kompromiss.
Jag ber er att stödja betänkandet för att möjliggöra en överenskommelse vid första behandlingen, vilket skulle gagna vårt gemensamma filmarv.
Jag är tacksam för de vänliga ord som kommissionsledamot Viviane Reding från Luxemburg yttrade.
Vi båda började våra yrkesliv som unga journalister, som film- och teaterkritiker.
Det är bra att vi kan samarbeta om detta betänkande.
