# ID: svediakorp-gov455446
# author: Stavros Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 493
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Kommissionen kan godkänna en mängd ändringsförslag som rör information till allmänheten, både på badplatser och på Internet.
Kommissionen kan också gladeligen godkänna idén om att ta fram gemensamma symboler och tecken som skall användas på badplatser.
Det är dock nödvändigt att klargöra exakt vad tecknen och symbolerna skall stå för.
Flera ändringsförslag syftar till att återinföra bestämmelserna om beredskapsplaner.
Kommissionen anser att den gemensamma ståndpunkten i detta avseende innebär en förbättring av det ursprungliga förslaget.
Eftersom texten redan behandlar föroreningar till följd av ovanliga eller exceptionella händelser är det inte lämpligt att införa detaljerade bestämmelser om beredskapsplanering med hänsyn till badande.
När det gäller frågan om klassificering vill kommissionen behålla kategorin ” tillfredsställande ” i syfte att nå en överenskommelse som skulle göra det möjligt för Europeiska unionen att anta ett bättre ramverk för badvatten än det nuvarande.
Kommissionen kan inte godta att kategorin stryks.
Kommissionen välkomnar dock den kompromissanda som ligger bakom ändringsförslagen 36 och 55.
Enligt ändringsförslag 36 skulle denna klassificeringskategori endast finnas i åtta år efter det att direktivet har trätt i kraft.
Kommissionen anser inte att ändringsförslaget är realistiskt eftersom det endast skulle gälla till 2013, dvs. före det datum då kvalitetsnormerna enligt den gemensamma ståndpunkten skulle träda i kraft.
När det gäller ändringsförslag 55 anser kommissionen att strängare kvalitetsnormer i kombination med klassificeringskategorin ” tillfredsställande ” skulle kunna utgöra ett fruktbart alternativ och utgångspunkt för en kompromiss.
Även om kvalitetsnormerna för kategorin ” tillfredsställande ” är alldeles för stränga skulle kommissionen i princip kunna godkänna ändringsförslaget.
När det gäller skillnaden mellan kustvatten och sötvatten kan kommissionen inte godkänna de ändringsförslag där denna skillnad stryks.
Kommissionen kan inte heller godkänna de ändringsförslag som syftar till att tidigarelägga de datum då de nya kvalitetsnormerna skall träda i kraft.
Kommissionen noterar slutligen den uppmärksamhet som parlamentet fäster vid frågan om att behandla andra fritidsaktiviteter på vatten, som att surfa eller segla.
Kommissionen anser inte att det i dag är möjligt att utvidga direktivets tillämpningsområde till att omfatta dessa frågor.
Den riktlinje som föreslås i ändringsförslag 35, enligt vilken kommissionen skall undersöka frågan och avge rapport senast 2018, är dock godtagbar.
Sammanfattningsvis kan kommissionen godta tio ändringsförslag helt och tre ändringsförslag delvis eller i princip.
21 ändringsförslag är dock inte godtagbara för kommissionen.
Jag skall ge en fullständig lista över kommissionens ståndpunkt om ändringsförslagen till parlamentets sekretariat (2).
EU garanterar miniminormer.
Medlemsstaterna kan gå längre och fortare, och konkurrensen mellan turistorterna kommer att driva saker och ting i den riktningen.
En sista anmärkning: Medlemsstaterna ansvarar för att utse badplatser.
Fallet om Walloon, som Frédérique Ries hänvisade till, gällde en plats som hade fastställts som badplats i Belgien.
Därför krävde vi och domstolen att platsen skulle lyda under direktivet från 1976.
