# ID: svediakorp-gov455431
# author: Holger Krahmer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 311
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Föredraganden förtjänar ett stort tack, framför allt för att ha tagit upp frågan om det över huvud taget behövs ett EU-direktiv av det här slaget.
Som Montesquieu sade för några hundra år sedan: ” Om det inte är nödvändigt att stifta en lag är det nödvändigt att avstå från att stifta en lag. ”
Jag ser badvattendirektivet som ett bra exempel på det slags direktiv som EU gott kan klara sig utan.
I sin regleringsiver strävar EU ständigt efter att harmonisera resultat, vilket gör att EU fjärmar sig alltmer från allmänheten.
Medaljens baksida är att allt fler blir besvikna på EU, vars mest synliga sida är alla de byråkratiska bestämmelser och förordningar som unionen lägger sig till med.
Jag skall komma in på den fråga vi behandlar här.
Alla regioner som har vattenområden för bad eller fritidsaktiviteter har ett naturligt intresse av att de håller en hög standard.
I annat fall straffar det sig med att besökare och turister uteblir.
Att skapa rättsliga ramar på det här området bör förbli medlemsstaternas angelägenhet.
Jag kan nämligen inte förstå hur detta kan ha någon inverkan på den inre marknaden.
Jag tror inte att jag behöver påpeka hur illa många miljöbestämmelser tillämpas inom EU med tanke på att det pågår tillräckligt många överträdelseförfaranden – faktiskt överväldigande många – som bevisar detta.
Om EU vill bli öppnare för medborgarna måste vi – när det gäller miljö och hälsoskydd – koncentrera oss på vad som måste och kan göras på EU-nivå.
Om vi är tveksamma till om en uppgift bör utföras på EU-nivå eller inte bör vi således överlämna ansvaret till medlemsstaterna.
Jag ser inte badvattendirektivet som en absolut nödvändig del av den europeiska integrationen.
