# ID: svediakorp-gov455428
# author: Stavros Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 448
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Först vill jag tacka föredraganden Jules Maaten och gratulera honom till hans arbete med denna svåra fråga.
När det gäller kommissionens rapport om badsäsongen 2004 vill jag meddela er att den offentliggörs i slutet av månaden, och inte bara på grekiska utan även på andra språk.
Kommissionens ursprungliga förslag utarbetades för att aktualisera det befintliga direktivet, som är från 1976.
Förslaget innebar striktare standarder för vattenkvalitet, aktualiserade förvaltningsåtgärder för badvatten, rationalisering av tillsynskraven och bättre informationskanaler för allmänheten.
Kommissionen godtog helt eller delvis 22 av de 37 ändringsförslag som parlamentet antog vid första behandlingen (1).
Förslagets utformning förbättrades, men grundstrukturen och – vilket är viktigare – vattenkvalitetsstandarderna följde kommissionens ursprungliga förslag.
Diskussionerna i rådet hölls under de grekiska, italienska och irländska ordförandeskapen.
Det blev snart uppenbart att en stor majoritet av medlemsstaterna ansåg att kommissionens förslag om kvalitetsstandarder var alltför långtgående och skulle kosta alldeles för mycket.
Diskussionerna i rådet tydliggjorde också att det fanns en önskan om att skilja mellan kvalitetsstandarder för kustvatten och kvalitetsstandarder för inlandsvatten.
Andra förändringar som växte fram under diskussionerna i rådet rörde valet av den rätta tidpunkten att anta de nya standarderna och en alternativ strategi för bekämpning av kortvariga föroreningar och nödsituationer.
Många av förändringarna i den gemensamma ståndpunkten förbättrar det ursprungliga förslaget från kommissionen.
När det gäller frågan om huruvida vattenkvalitetsstandarderna och klassificeringskategorierna är tillräckligt strikta skulle kommissionen föredra att behålla det ursprungliga förslaget.
Men efter långa och mödosamma förhandlingar med rådet blev slutsatsen att kommissionens förslag aldrig skulle få det stöd som krävs.
Kommissionen beslutade därför att stödja den gemensamma ståndpunkten, som är långt ifrån idealisk men som ändå är en stor förbättring i förhållande till de nuvarande bestämmelserna i det gällande direktivet.
Den nuvarande lagstiftningen, som är nästan 30 år gammal, behöver uppdateras så snart som möjligt.
När den gemensamma ståndpunkten godkändes gjorde kommissionen ett uttalande för att bringa klarhet i saker och ting.
Den tillkännagav då sina planer på att finansiera ett program för epidemiologisk forskning i syfte att grundligt analysera de möjliga effekterna för badande samt framför allt hälsoeffekterna av att bada i sötvatten.
Resultatet av programmet väntas komma 2008 och kommer kanske att lösa vissa frågor där rådet och parlamentet i dag har olika ståndpunkter.
Jag skulle vilja be parlamentet att försöka – med kommissionens hjälp – att så snart som möjligt finna en gemensam linje med rådet i den här frågan.
Vi behöver snarast ett nytt direktiv med riktade förvaltningsmetoder, rationellare tillsynssystem och effektivare kommunikation med allmänheten.
