# ID: svediakorp-gov455415
# author: Brian Crowley, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 403
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill ansluta mig till mina kolleger och välkomna familjen McCartney till parlamentet, där de får bevittna en ovanlig debatt av ett helt nytt slag.
Ingen som hör historien om Robert McCartney och vad som hände honom kan undgå att slås av gärningsmännens onda uppsåt.
Alla kan vi någon gång ursäkta ett enstaka gräl eller till och med ett slag utdelat i stridens hetta.
Men vad som hände den kvällen var följande: Robert McCartney var det utvalda offret, och ett antal personer beordrades att ta ut honom och döda honom.
Samma personer fick sedan order om att se till att ingen ambulans kunde komma till hans hjälp och om att städa upp i baren, för att utplåna alla tecken på inblandning och varje spår som skulle kunna knytas till någon enskild och så vidare.
Vi hade kunnat ursäkta en olyckshändelse eller ett missöde, men överlagda handlingar och ont uppsåt av det här slaget kan inte ursäktas.
Kvinnorna i familjen McCartney – Paula, Catherine, Donna, Gemma, Clare och Bridgeen – är på alla sätt vanliga kvinnor som har gjort något utöver det vanliga.
Genom sin smärta, sorg och strävan efter rättvisa har de förenat människor från olika länder och politiska läger, inbegripet människor som inte är engagerade i politik av något slag men som kan känna medkänsla med en familjs smärta och lidande.
Det är nu upp till dem som har inflytande i Nordirland och dem som har inflytande över dessa medlemmar av IRA och andra politiska organisationer att överlämna gärningsmännen till polisen och till åklagaren och att göra det möjligt för rättvisan att råda och segra.
Vi talar om demokrati på 60-årsdagen av andra världskrigets slut.
Vi talar om rättvisa och om att minnas offer.
Konflikten i Nordirland har skördat tusentals offer.
Många av dem, från alla grupper, har inte fått rättvisa.
Nu är det dags för folket att resa sig och visa sina sanna demokratiska principer, att visa att de tror på rättsstaten, att de tror på rättvisa, jämlikhet och lika värde för alla människor i alla familjer.
Om detta inte sker på politisk nivå i Nordirland är det vår uppgift i parlamentet att se till så att vi kan bistå dem på en rättslig nivå.
