# ID: svediakorp-gov455412
# author: Jean Lambert, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 405
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill också välkomna Robert McCartneys partner och släktingar i dag.
I helgen var jag på en vaka i London för att uppmärksamma att det var tio år sedan Brian Douglas dog för polisens hand.
Ingen har åtalats eller ställts till ansvar för hans död.
Brians familj är inte ensam.
Det finns i Förenade kungariket många exempel på människor vars nära och kära har gått en våldsam död till mötes.
Ändå straffas ingen för detta, och ingen ställs till svars offentligt i domstol.
Familjerna kan berätta om sin brännande känsla av orättvisa inför situationen och om sin ilska över att den person som dödade den som de höll kär kommer att fortsätta att leva sitt liv, se sina barn växa upp, umgås med vännerna och göra allt det som han eller hon har berövat sitt offer.
Robert McCartney kommer aldrig att få se sina barn växa upp.
Vi vet att vittnen inte har trätt fram på många platser på grund av två skäl, antingen på grund av en felriktad lojalitetskänsla eller på grund av rädsla för följderna.
I fallet McCartney föreligger båda skälen, mot en politisk bakgrund som ytterligare kväver sanningen.
Tystnad av detta slag överlämnar rättsskipningen till ligister och till dem som känner sig mäktiga endast när de skapar en skrämselkultur.
De är rädda för sanningen.
IRA: s erbjudande om att skjuta mördarna var en förolämpning mot rättvisan och visar på ett svindlande övermod.
IRA är inte lagen!
I Nordirland är det i dag, oavsett det förflutna, valurnan som gäller och med den rättsstaten.
Det finns inga argument för paramilitär rättvisa i någon del av samhället, och min grupp anser att det heller aldrig har funnits.
Således är döden av symbolisk betydelse för framtiden.
Den innebär en möjlighet att bryta med det förflutna.
Därför har min grupp beslutat att stödja resolutionens anda trots en del formuleringar och svårigheter när det gäller ett möjligt finansiellt bidrag från EU, vilket är anledningen till att vi har bett om en separat omröstning i den frågan.
Emellertid erbjuder fallet en möjlighet att frigöra människorna från en rädslans och tigandets kultur och att ställa mördarna till svars.
Det är dags att lossa det förflutnas strypgrepp och skapa rättssäkerhet för alla i alla samhällen.
