# ID: svediakorp-gov455360
# author: Stanisław Jałowiecki (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 344
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Konceptet ömsesidighet är lika gammalt som de internationella förbindelsernas historia.
Det härstammar ur traditionen med ömsesidig respekt och likabehandling av medborgare i olika länder.
Fram till den 1 maj 2004 var detta en självklar princip för de gamla medlemsstaterna, som inte fick ifrågasättas.
När de 10 nya medlemsstaterna gick med i EU började dock människors inställning till principen plötsligt att ändras.
De började bedriva realpolitik, vilket i huvudsak innebär att man vattnar ur sina principer så att de motsvarar verkligheten, snarare än förändrar verkligheten så att den stämmer överens med ens principer.
Enligt min åsikt är förslaget till rådets förordning om ändring av förordningen om ömsesidighetsmekanismen ytterligare ett exempel på realpolitik.
Dessa ändringar är oacceptabla för polska medborgare av flera skäl.
För det första har polackerna alltid ansett att bristen på ömsesidighet i viseringsförfarandena gentemot vissa länder, särskilt Förenta staterna, är orättvis.
För det andra hade de i och med att vi anslöt oss till Europeiska unionen all rätt att förvänta sig att unionen, som är en gemenskap av nationer, skulle ta på sig en del av ansvaret för att försvara Polens intressen i enlighet med subsidiaritetsprincipen i dess vidaste mening.
Återigen grusades dock deras förhoppningar och musketörernas storstilade stridsrop ” en för alla och alla för en ”, som jag är säker på att vi alla har hört tidigare, förvisades till sagans värld.
Detta är ännu ett skäl som gör att jag inte kan rösta för det här betänkandet, trots att, eller kanske just på grund av, att jag både har polskt och amerikanskt medborgarskap.
Med anledning av detta kan jag inte låta bli att undra vad som har hänt med Europeiska unionens politiska integritet.
Jag skulle vilja fråga kommissionsledamoten och talmannen hur den internationella europeiska gemenskapen kan förväntas utöva någon makt på världsscenen om vi gör så omfattande eftergifter i en fråga som denna, som framstår som mycket okomplicerad.
