# ID: svediakorp-gov455354
# author: Henrik Lax (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 796
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, bästa kolleger, bästa kommissionär!
Utvidgningen av den europeiska unionen har lyft upp frågan om unionens visumpolitik på ett nytt sätt, som vi just hörde.
Medborgarna i flera av de nya medlemsländerna avkrävs visum för att resa till USA trots att amerikanska medborgare inte behöver visum för att resa till de nya medlemsländerna.
I dessa fall bryts ömsesidigheten mellan länderna.
Det är lätt att förstå att medborgarna förutsätter att unionen med kraft skall arbeta för att främja den fria rörligheten, i synnerhet som visumpolitiken är harmoniserad och helt ligger inom kommissionens kompetensområde.
Därför skall kommissionen agera isbrytare.
För några månader sedan övernattade Polens f.d. president Lech Wałęsa i ett tält utanför Vita Huset i Washington i protest mot det amerikanska visumtvånget – ett bra exempel på hur laddad frågan är.
EU har ett vapen för fall som dessa, nämligen ömsesidighetsmekanismen.
Polen och Grekland t.ex. kan göra en anmälan till kommissionen om att ömsesidigheten i deras fall inte respekteras i förhållande till USA.
Finland kan göra likadant i fråga om Venezuela, osv.
En anmälan skall leda till att hela unionen inför krav på visum för medborgare från respektive tredje land, men mekanismen har inte använts en enda gång eftersom följderna har ansetts bli för omfattande och svårhanterliga.
I mitt betänkande, som godkänns av det ansvariga utskottet, föreslås att kommissionen skall få en utdrygad verktygslåda.
EU skall kunna tillgripa andra sanktioner och inte bara automatiskt införa visumtvång.
Betänkandet ger de enskilda medlemsländerna en längre tid, tre månader, att förhandla med det tredje landet, än vad kommissionen hade föreslagit.
Dessutom föreslår jag mera stringens efter det att kommissionen tagit över ärendet.
Beslut om sanktioner skall inte kunna förhalas.
Medborgarna i det berörda medlemslandet måste ha en garanti för att deras ärende förs upp på högsta nivå och att det utmynnar i ett beslut.
En mycket bred majoritet i utskottet omfattade denna linjedragning.
Några medlemmar föredrog dock den nuvarande mekanismen och ansåg att den ger bättre resultat.
Själv anser jag att betänkandets linjedragningar kommer att leda till bättre effektivitet och resultat, stärka kommissionens förhandlingsposition gentemot tredje land och ge medborgarna bättre insyn genom Europaparlamentets medverkan.
Betänkandet har också ett nytt element, ett element som jag anser att kommissionen och rådet bör begrunda noggrant.
Det finns otaliga fall, främst vid unionens östra gräns, där ett tredje land med mycket kort varsel skärpt villkoren för att utfärda visum.
Det finns exempel på att resenärerna avkrävts reseförsäkringar i endast ryska försäkringsbolag.
Litauiska bilresenärer har avkrävts särskild bilförsäkring för att få köra över till Kaliningrad och resenärerna måste registrera sig hos de lokala myndigheterna inom tre dagar.
Samma vecka som ett rederi skulle inleda färjetrafik till Sankt Petersburg lades visumreglerna om så att rederiet måste dra sig ur trafiken.
Våra studerande i ryska universitet får inte automatiskt ett års visum och blir man bestulen på sitt visum råkar man in i en överdrivet dyr byråkratikarusell.
Även små barn måste visa upp ett hiv-test för att få ett ryskt långtidsvisum,.
Från ett Brysselperspektiv kan dessa frågor förefalla små, men de förorsakar mycket krångel och ekonomiska förluster för dem som berörs.
En mycket stor majoritet i utskottet ansåg att medlemsländerna måste ha en möjlighet att anhängiggöra dylika fall hos kommissionen om de krav som införs medför avsevärda begränsningar i medborgarnas resmöjligheter.
I själva verket handlar dessa fall nästan alltid om brist i ömsesidighet.
Eftersom EU skall arbeta våra invånare är det av yttersta vikt att dessa problem tas på allvar, också om de kan förefalla mindre än huvudfrågan, dvs. om det föreligger krav på visum eller inte, som kommissionär Frattini gör gällande.
När parlamentet nu antagligen med klar majoritet godkänner betänkandet är det en tydlig signal till kommissionen och ministerrådet att börja skissa på en mekanism som beaktar medborgarnas vardagsbehov då visumkrav föreligger.
I mitt betänkande ingår ett förslag som kan tjäna som utgångspunkt.
Om detta ärende hade blivit anhängiggjort i början av året hade medbeslutandeförfarandet gällt.
Trots att samrådsförfarandet nu tillämpas har rådet och kommissionen anledning att besinna betydelsen av att parlamentets ändringsförslag beaktas.
Viktigt är också att kommissionen snabbt inleder en översyn av de konsulära anvisningarna så att tillämpningen av de gemensamma visumreglerna sker på samma sätt i alla medlemsländer.
Stormen kring utrikesminister Joschka Fischer i Tyskland understryker detta behov.
Med dessa ord vill jag ännu tacka alla som hjälpt till under arbetets gång, mina kolleger, kommissionens och parlamentets tjänstemän.
Jag ser fram emot den debatt som nu följer.
