# ID: svediakorp-gov455353
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 636
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Låt mig först av allt tacka föredraganden för hans betänkande och för att han i stort stöder kommissionens förslag.
Upphovet till det här förslaget är en tudelad iakttagelse.
Å ena sidan är ömsesidighet en viktig princip i fråga om viseringar.
Å andra sidan är inte den mekanism som infördes i och med förordning 539 / 2001 i syfte att garantera att ömsesidigheten respekteras lämplig, huvudsakligen på grund av att den är oflexibel och automatisk till sin natur.
Som ett resultat av detta har mekanismen inte använts på över tre år, faktiskt inte sedan förordningen trädde i kraft, trots att det har funnits fall av bristande ömsesidighet mellan de gamla medlemsstaterna och att antalet fall av bristande ömsesidighet ökade i en anmärkningsvärd takt i och med att de nya medlemsstaterna kom in.
Därför har kommissionen föreslagit en mer flexibel och realistisk mekanism, som därmed är mer trovärdig och verkningsfull.
Alla fall av bristande ömsesidighet skall anmälas.
Kommissionen kommer att spela en aktiv roll i förhållande till tredjeländer som ställer visumkrav.
Den kommer att sammanställa en rapport till rådet om den bristande ömsesidighet som därmed uppstår och om nödvändigt föreslå att visumtvång för medborgare i berörda tredjeländer återinförs.
De ändringar som Henrik Lax föreslår har tre olika mål.
Det första målet är att utöka mekanismen till att omfatta en uppsättning situationer som inte bara har med viseringsfrihet att göra, utan också med villkoren för när visum utfärdas.
Denna utvidgning stöter på patrull i form av förordningens rättsliga grund.
Eftersom syftet är att inkorporera en hel rad frågor som egentligen är av mindre vikt finns också risken att ömsesidighetsmekanismen försvagas.
Denna måste vara inriktad på en grundläggande fråga, som medborgarna har utpekat som sådan, nämligen fortsatta visumkrav från tredjeländer som själva inte har detta krav på sig från våra medlemsstaters sida.
Haagprogrammet bekräftar att detta är en fråga som behöver lösas i prioriterad ordning.
Det andra målet är att förhindra att situationer med bristande ömsesidighet fortgår i all oändlighet och att införa en möjlighet att reagera med åtgärder inom ramen för de yttre förbindelserna.
Jag tycker att det är viktigt att påpeka för föredraganden att jag delar den allmänna inställningen till detta ändringsförslag, och jag måste också berätta för er att den politiska inriktning som blev resultatet av rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den 24 februari följer denna linje.
Jag kan dock inte acceptera att kommissionens initiativrätt begränsas till förslag till provisoriska åtgärder, eller att kommissionens initiativrätt i dess nuvarande sammanhang utvidgas till att omfatta förslag till åtgärder på andra områden än visumområdet av skäl som har med den rättsliga grunden att göra.
Det tredje målet slutligen: att Europaparlamentet skall vara delaktigt i processens alla skeden.
Den erforderliga öppenheten måste naturligtvis garanteras, men ömsesidighetsmekanismen måste förbli ett flexibelt instrument som vi snabbt kan använda, och den måste – och detta är det avgörande – möjliggöra provisoriska åtgärder.
Ett tillfälligt återinförande av visumkrav på tredjeländer ligger faktiskt på ett annat plan än att överföra ett tredjeland till en lista med länder som berörs av visumkrav, vilken finns med som bilaga till förordning 539 / 2001.
En sådan överföring innebär en ändring av förordningen och skall därmed naturligtvis beslutas av rådet, i samråd med Europaparlamentet.
Slutligen kommer en förstärkt ömsesidighetsmekanism att göra det möjligt för kommissionen att svara på Europeiska rådets formella inbjudan till den 4-5 november: det handlar om att fortsätta med våra ansträngningar för att se till att medborgare i alla medlemsstaterna så snart som möjligt kan göra korta resor utan visum till alla de länder vilkas medborgare reser utan visum inom unionen.
