# ID: svediakorp-gov455351
# author: Charlie McCreevy, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 937
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Som jag tidigare påpekade markerar detta betänkande början till en ny era inom finansiella tjänster.
Jag tackar Ieke van den Burg för hennes mycket stimulerande betänkande och det gedigna arbete som har lagts ned under arbetet med det.
Med utgångspunkt från detta betänkande och vårt samråd med andra berörda parter har jag nästa vecka, den 3 maj, för avsikt att lägga fram en grönbok för kommissionen om politiken för finansiella tjänster för de kommande fem åren.
Jag kommer att presentera detta dokument mer detaljerat för utskottet för ekonomi och valutafrågor den 9 maj.
Kommissionens grönbok kommer att vara öppen för offentligt samråd till den 1 augusti.
Våra slutliga politiska slutsatser, som kommer att bli resultatet av allt detta arbete, är planerade till slutet av året.
Ett antal frågor togs upp, och jag skall försöka svara på några av dem.
Ieke van den Burg och Piia-Noora Kauppi hänvisade till Himalayarapporten.
Kommissionen anser att integrationen måste åtföljas av övervakningsstrukturer som är anpassade till den.
Ju mer integrerade marknader, desto mer integrerade och konvergerade måste också övervakningsstrukturerna vara.
För närvarande anser jag att Lamfalussy-strukturerna är tillräckliga.
De måste dock övervakas och anpassas noggrant och oavbrutet, eller utvecklas ytterligare om så krävs.
Det är endast efter noggrann bedömning som det kan bli nödvändigt med initiativ i framtiden, med strikt tillämpning av subsidiaritetsprincipen.
Ett antal talare, inklusive Ieke van den Burg och Piia-Noora Kauppi, nämnde också den så kallade 26: e EU-bestämmelsen.
I dess enkelhet kan bestämmelsen låta lockande, men i praktiken kräver den en viss harmonisering inom hela unionen, antingen rättslig eller i fråga om skatt, språk och så vidare.
Det återstår att bevisa fördelarna med dessa system inom ramen för den 26: e EU-bestämmelsen, och det kommer att vara svårt att komma överens om alternativa europeiska normer som utformats endast för vissa produkter.
Jag noterar emellertid den nuvarande diskussionen och kommer att tillmötesgå kravet på att undersöka sådana system inom ramen för den 26: e EU-bestämmelsen närmare, vilket anges uttryckligen i Van den Burg-betänkandet.
Både Ieke van den Burg och Pervenche Berès nämnde privatmarknader.
Vi håller med om att det existerar betydande hinder för att integrera marknaden för tillhandahållandet av finansiella tjänster till enskilda konsumenter.
Integreringen av privatmarknader är komplicerad och krävande.
Detta får dock inte vara slutsatsen utan vår utgångspunkt.
Produktegenskaper, distributionssystem, konsumentskydd, avtalsrätt, skillnader i konsumtion och kulturella eller andra ekonomiska eller strukturella realiteter har en framskjuten roll på privatmarknadsområdet och skapar avsevärda komplikationer för gränsöverskridande utbud och efterfrågan.
Av historiska skäl härrör emellertid dessa hinder från uppsplittringen av den europeiska marknaden.
Kommissionen godtar inte argumentet att denna uppsplittring finns där för gott, i och med att den europeiska integreringen ökar.
Om tio år kommer privatmarknaden att se helt annorlunda ut jämfört med marknaden i dag.
Vår uppgift är att påskynda och underlätta denna utveckling och inte rygga för nya initiativ.
John Purvis och Pervenche Berès tog upp frågan om kapitalförvaltning.
Vi kommer att agera först efter det att frågorna har identifierats och det finns potentiella lösningar till hands.
Där det är möjligt att uppnå målen utan att tillgripa åtgärder som kräver lagstiftning, kommer vi naturligtvis att välja den strategin.
Vi kanske också måste ta upp frågan om ändring av lagstiftning om det är det enda sättet att säkerställa friheten på den inre marknaden när det gäller området för investeringsfonder.
Alexander Radwan tog upp flera frågor, inklusive en om de standarder som tillämpas för clearing- och avvecklingssystem.
Jag måste påpeka att kommissionen inte på något sätt är bunden av ECBS-CESR-standarder, och alla politiska beslut som kan komma att skrivas in i ett framtida direktiv om clearing- och avvecklingssystem kommer att gå före ECBS-CESR-standarder.
Radwan tog också upp frågan om demokratisk styrning och politisk ansvarsskyldighet för dem som utarbetar reglerna.
I förra veckan var jag i Förenta staterna.
Ni kommer att märka att vi arbetar hårt för att påverka den reformprocess som pågår inom IASB (internationella organisationen för internationell redovisningsstandard).
Vi undersöker noggrant de föreslagna planerna för IAASB (International Auditing and Assurance Standards Board), som kommer att utarbeta nationella standarder och revisionsförfaranden.
Under vårt besök i Förenta staterna nyligen gjorde vi stora framsteg på några av dessa områden.
Lars Wohlin tog upp frågan om en ny ram för kapitalkrav.
Det finns många olika strategier som kan tillämpas.
Förändringarna från de existerande standarderna för Basel I kommer inte att vara så stora för de banker som skall gå över till de enklaste strategierna, och därför kommer kostnaden för genomförandet att vara relativt liten.
Banker som går över till mer sofistikerade strategier tvingas spendera mer, men det kommer de bara att göra om detta är ett förnuftigt affärsbeslut och fördelarna uppväger kostnaderna.
Några ledamöter tog upp andra punkter, som jag hoppas kommer att bli föremål för diskussion under den närmaste tiden.
Sammanfattningsvis hänvisar jag till det jag sade tidigare, nämligen att det finns en hög grad av konvergens mellan tankegångarna hos Europaparlamentet, rådet, branschen, konsumenterna och kommissionen.
Jag är övertygad om att de följande fem åren kommer att innebära en oerhört stor utmaning.
Eftersom grunderna för ett bra samarbete mellan institutionerna har etablerats är jag säker på att vi kommer att vara framgångsrika.
