# ID: svediakorp-gov455337
# author: Ieke van den Burg (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 923
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Jag vill börja med en ursäkt till mina nederländska kolleger för att jag inte kommer att tala nederländska utan engelska, som när allt kommer omkring är finansmarknadernas språk.
Det finns också en fördel med att jag kan tilltala kommissionsledamoten på ett språk han förstår.
Fru talman!
När kommissionsledamotens företrädare Frits Bolkestein inledde sin mandatperiod kom han med en rad väl förberedda, ambitiösa förslag för den inre marknaden för kapital.
Han lade fram dem 1999 som handlingsplanen för finansiella tjänster (FSAP).
Herr kommissionsledamot!
Jag har intrycket att ni är mindre lyckosam med det arv som rör den inre marknaden för tjänster som Frits Bolkestein lämnade till er när ni kom hit till Bryssel, och som bär hans namn, eller kanske ett olycksbådande smeknamn.
Men det är inte vårt ämne för dagen; vi kommer att ha en massa tid att fortsätta denna diskussion.
Jag skulle vilja lovorda Frits Bolkestein för att nogsamt ha lotsat igenom handlingsplanen för finansiella tjänster under sin mandatperiod.
Herr kommissionsledamot!
Jag ser mycket fram emot den uppföljningsplan i grönboken som det är tänkt att ni skall presentera nästa vecka.
I betänkandet som ligger framför er och i de debatter som vi har fört i utskottet för ekonomi och valutafrågor har vi en positiv inställning till det sätt på vilket man har hanterat handlingsplanen för finansiella tjänster, men vi är naturligtvis medvetna om att det fortfarande återstår att bevisa många av de avsikter som fastställts i reglerna i praktiken.
Det borde fästas stor uppmärksamhet vid genomförandet och tillämpningen av de närmare 40 uppsättningar regler som har antagits.
Tyvärr skedde det några missförstånd angående mitt betänkande i den form som det har lagts fram i kammaren i dag.
Även om en bred enighet nåddes i utskottet och vi genomförde bra kompromisser halkade några bristfälligheter in under omröstningen i utskottet.
Eftersom det gäller betänkandets grunddrag skulle jag vilja diskutera dem först.
Det mest förargliga misstaget är punkt 2 i den text som ligger framför kammaren i dag.
I den föreslås det att vi borde anamma vissa lobbyisters och journalisters vädjan om att Bryssels lagstiftare borde ta en paus i lagstiftningsarbetet.
Men det var inte riktigt så jag hade tänkt mig det.
Denna punkt 2 hör absolut inte hemma i ett betänkande där man pekar på så mycket utveckling på en dynamisk finansmarknad som kan skapa allvarliga systematiska risker och äventyra en säker och effektiv inre marknad för finansiella tjänster.
Därför är jag helt klart emot att binda våra händer med ett moratorium för lagstiftning.
Vi måste vara på alerten, och kommissionen måste agera mycket förebyggande.
Denna nya lagstiftning borde naturligtvis bedömas noggrant vad gäller dess nödvändighet, kostnad och större påverkan, men mindre regelverk är inte alltid bättre regelverk.
Låt mig gå över till andra delar av betänkandet, som Lamfalussy-förfarandet.
Med tanke på de välbekanta bestridanden som ni är vana vid från Europaparlamentets sida är detta betänkande ganska positivt när det gäller Lamfalussy-förfarandet.
Jag lutar åt att se nivå 3-kommittéerna med tillsynsmyndigheter framför allt som allierade för det allmänna intresset och skydd för konsumenter och expertanvändare.
Jag noterar att de blir mer och mer medvetna om sin betydelse när det gäller att harmonisera de tekniska reglerna och tillsynen mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater.
I Himalayarapporten, som lades fram av Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR), begär man förbättrade verktyg.
Vi säger i det betänkande som i dag ligger inför kammaren att detta är en bra utgångspunkt för ytterligare debatt.
Vissa viktiga frågor måste lösas under den kommande perioden.
Sedan har vi tillsyn på EU-nivå.
I betänkandet talar vi i positiva ordalag om att ta ett steg i riktning mot att slå samman tillsynsmyndigheter.
Industrin vill minska behovet av att rätta sig efter flera olika tillsynsmyndigheter, men å andra sidan kan jag förstå tvekan hos de ansvariga myndigheterna som innehar värdskapet att ge upp sin behörighet och helt förlita sig på utländska tillsynsmyndigheter.
Därför insisterar jag på att ta ytterligare ett steg.
När man ser tillväxten inom gränsöverskridande verksamhet och koncentrationen av stora aktörer på de finansiella marknaderna, är det tid för integrerad tillsyn på EU-nivå, möjligen genom ett system i två skikt med tillsyn på EU-nivå för stora gränsöverskridande aktörer utan att detta har någon negativ påverkan när det gäller lika villkor för gränsöverskridande och lokala aktörer.
Alla håller inte med mig om detta, men vi är i alla fall överens i betänkandet om att detta borde vara ett alternativ som kommissionen borde överväga ytterligare.
Sedan har vi frågan om konsumentskydd och -deltagande.
Här anser vi att konsumentskyddet och den garanterade tillgången till grundläggande finansiella tjänster för alla konsumenter borde förbli ett grundkrav.
Jag anser inte att vi borde sikta mot total harmonisering när det gäller finansiella produkter och tjänster i detaljistledet, eftersom konsumentskyddet skiljer sig alltför mycket mellan olika medlemsstater.
I betänkandet föreslår jag att man undersöker alternativet med en 26: e EU-bestämmelse för paneuropeiska finansiella produkter, som lån eller försäkringsprodukter.
De kan täcka de behov som finns hos internationellt rörliga personer som vill arbeta med de leverantörer som de är vana vid i en annan medlemsstat.
Pervenche Berès, ordföranden för vårt utskott, kommer att tala om frågan om bättre samarbete i en global omgivning.
