# ID: svediakorp-gov455317
# author: Gabriele Zimmer (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 321
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Låt mig börja med att i korthet kommentera det som Thomas Mann sade.
Om han vill framhäva behovet av att minska kostnaderna inom hälso- och sjukvården bör han inte bortse från den roll som läkemedelsindustrin spelar.
Jag ser det som en brist att man har försummat att ta upp detta i det betänkande vi diskuterar.
Jag vill ändå fästa er uppmärksamhet vid något annat, nämligen förbindelsen mellan bristen på läkare i EU: s medlemsstater, som man hänvisar till i betänkandet, och arbetstidsdirektivet, som för närvarande diskuteras.
Läkare vid flera tyska sjukhus klagar på de dåliga arbetsförhållandena och de oacceptabla arbetstiderna, och den kritik som riktas från kvinnorna bland dem är att överlagd mobbning gör det ännu svårare för dem att hålla arbetet och familjen i jämvikt.
Detta leder ofta till överarbetade och utbrända läkare som eventuellt flyttar till andra länder eller lämnar yrket helt och hållet.
De som bär ansvaret för de senaste årens missriktade hälso- och sjukvårdspolitik och personalpolitik försöker nu få arbetstagarna att stå för deras misstag.
Detta gör de genom att dra en gräns mellan aktiv och inaktiv jourtid, samtidigt som de vägrar betala för den senare.
De hävdar att det skulle krävas tusentals nya arbetstillfällen inom vården om de vore tvungna att betala för den inaktiva jourtiden.
Arbetstagarorganisationen och enskilda ministrar inom de tyska distrikten har gett oss exempel på vad de menar med inaktiv jourtid: tid som läggs ned på allmänna besök, ombyte av kläder, tid utanför ordinarie arbetstid som går till infusioner, injektioner och rutinsysslor som t.ex. att ta hand om korrespondens.
Jag ser detta som en helt ny typ av utnyttjande, och jag uppmanar ledamöterna att inte bara stödja våra ändringsförslag, utan att också se till att kommissionens förslag i fråga om arbetstidsdirektivet inte förblir oförändrat.
