# ID: svediakorp-gov455310
# author: Harald Ettl, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 572
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot!
Låt mig börja med att gratulera föredraganden till hans balanserade betänkande.
Utvecklingen av högkvalitativ hälso- och sjukvård medför oundvikligen ökade kostnader, och om vi med vår politik inte tar hänsyn till detta kan vi inte undvika att hamna i ett läge med första och andra klassens läkemedel.
Historien visar vem som får mindre sjukvård under dessa omständigheter.
Vi kan förvänta oss att leva längre, och när jag säger att det är gynnsamt att de äldre blir allt fler är det i bemärkelsen att viktiga frågor alltid för med sig nya idéer och innovation.
Därför skulle det mycket väl kunna bli så att EU: s 25 eller 27 länder därigenom omvandlas till mer humana samhällen, grundade på solidaritet.
Det är skälet till att man i detta betänkande uttryckligen framhåller att man bör vara särskilt noga med att upprätthålla rättvisa villkor om samhällets fattigare medlemmar skall bära en ännu större del av kostnaderna för hälso- och sjukvården.
Inom EU – och nu menar jag EU med 27 medlemsstater – varierar hälsovården från den ena ytterligheten till den andra.
Detta innebär kostnadsmässigt att ländernas utgifter för hälso- och sjukvård varierar från 4 procent till 9 procent av ländernas bruttonationalprodukt.
Av de nya medlemsstaterna anslår det fattigaste landet minst och har också den sämsta hälsovården.
Detta är ett faktum.
Det innebär emellertid inte uteslutande att de som anslår mer presterar bättre.
För att på lång sikt kunna finansiera vård och omsorg krävs en effektivare förvaltning och att särskild hänsyn ges till vårdens kvalitet och efterfrågan.
Detta erfordrar ett riktmärke på EU-nivå och en öppen samordning.
Det sista jag vill påpeka när det gäller kostnader är att Förenta staterna anslår närmare 14 procent av sin bruttonationalprodukt till hälsovård, men de lyckas dåligt med att fördela den.
Vi kan inte sträva efter något sådant, och det bör vi inte heller göra.
Vi bör å andra sidan ta med i beräkningen att den medicinska kunskapen för närvarande fördubblas vart femte år.
Även om det innebär ökade kostnader har alla samma rätt till vård, och det måste vi prioritera.
Följaktligen finns det inte bara behov av riktmärkning, utan också av solidaritet.
Det råder ingen brist på problem att ta itu med.
De nya medlemsstaterna håller fortfarande på att bekämpa korruptionen inom flera hälsovårdsområden.
Där bristerna är som mest påfallande är korruptionen som värst och de äldre som fattigast, och denna fattigdom ökar mer än på andra platser.
Det är i huvudsak dessa sociala utmaningar vi står inför.
Tro mig, äldre människor är som mest rädda när de befarar att de inte kommer att få tillräcklig vård om de blir sjuka, eller att det inte längre kommer att vara möjligt att vårda dem.
Det är i de nya medlemsstaterna som de offentliga medlen är mest osäkra, till följd av budgettrycket.
Även om jag bara har tagit upp några få problem finns det ytterligare andra som håller på att framträda; vårdpersonal förflyttas från de nya medlemsstaterna till de tidigare femton länderna för att dra nytta av de hälso- och sjukvårdssystem som finns där.
Så låt mig upprepa att detta är en politiskt känslig fråga, och det är absolut nödvändigt att samordningen och samarbetet förbättras.
