# ID: svediakorp-gov455301
# author: Vytautas Landsbergis (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 253
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Kära kolleger!
Jag vill återigen ta upp de rumänska romernas historia.
Nuet och dess problem är alltid förbundet med det förgångna, som vi måste känna till.
Särskilt när det gäller de mänskliga tragedier, som följde på den största judiska tragedin, vilka emellertid har glömts eftersom det handlar om tragedier i mindre nationer, till exempel morden på romer eller på tjetjener och ingusjer under andra världskriget.
Folkmordet på tjetjenerna förra året erkändes av Europaparlamentet.
För en vecka sedan besökte jag en liten utställning här i parlamentet som jag blev starkt påverkad av.
Det verkar som om den redan har diskuterats här.
Det handlade om det tidigare romska koncentrationslägret Lety i nuvarande Tjeckien, som vid den tiden var ockuperat av nazisterna.
Det var få föremål som ställdes ut, men man kan inte förbli opåverkad av dem.
Till exempel den bild som finns här – tiotals små, förtjusande och glada barn, uppenbarligen svarthåriga och svartögda, som förmodligen är dömda att dö.
Och i de tidigare lägerbyggnaderna finns det varken ett museum eller en minnesplats som respekt för lidandena, utan i stället en svinfarm.
Ingen skulle våga behandla barackerna i Auschwitz på det sättet.
Därför har vi också här ojämlika möjligheter, även om vi talar på olika sätt.
Jag vädjar till mina kolleger från Tjeckien att göra sitt bästa för att ändra den nuvarande situationen i Lety.
Tack så mycket.
