# ID: svediakorp-gov455274
# author: Lívia Járóka, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 573
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Romer som bor utanför och inom EU: s gränser har varit utsatta för daglig diskriminering i århundraden.
Omfattande anti-romska stämningar och daglig diskriminering hindrar oss från att fullt ut och på lika villkor bli delaktiga i det sociala och ekonomiska livet i EU och i de länder som vi anser vara våra hemländer.
Åtskilliga internationella organisationer har inlett program under de senaste åren i syfte att minska diskrimineringen av romerna och bidra till romernas fullständiga integrering i samhället.
Men det har inte funnits några enhetliga europeiska riktlinjer eller svar på dessa angelägna frågor.
Europaparlamentets resolutionsförslag från fem politiska grupper och kommissionsledamot Vladimír Špidlas nuvarande ståndpunkt i ämnet innebär milstolpar i detta avseende.
I resolutionen förenar sig olika politiska krafter i ett ömsesidigt engagemang för att gemensamt bekämpa den förhärskande anti-romska stämningen och den strukturella diskrimineringen, och vad som krävs i resolutionen är lika möjligheter på områdena arbetsliv, utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård och delaktighet i det politiska livet.
Efter anslutningen till EU fortsätter diskrimineringen av romerna i de nya medlemsstaterna på samma sätt som i de tidigare medlemsstaterna.
Redan detta utgör en bekräftelse på att EU-institutionerna måste fortsätta med sin uppgift att ständigt övervaka och granska situationen för de mänskliga rättigheterna.
De kraftfulla manifestationerna för romernas rättigheter i Europa måste leda till att de politiska Köpenhamnskriterierna tillämpas på ett enhetligt sätt i de tidigare och i de nya medlemsstaterna och även i kandidatländerna.
En av de mest angelägna frågorna för den missgynnade romska minoriteten är att finna arbete.
En återintegrering av den romska arbetskraften är av stor betydelse, och det är nödvändigt att vidta introduktionsåtgärder på kort sikt för att hjälpa romerna att komma in på arbetsmarknaden.
Femton procent av EU: s befolkning, som nyligen har vuxit, är drabbad av fattigdom, och 9 procent lever under långvarig och extrem fattigdom.
Dessa indikatorer avslöjar en mycket värre situation när det gäller de nya medlemsstaterna.
Det är också uppenbart att det finns ett betydande antal romer bland de människor som lever under långvarig extrem fattigdom, och andelen arbetslösa i den romska befolkningsgruppen uppgår ofta till 80 procent eller mer.
Om de strategiska Lissabonmålen uppnåddes skulle det otvivelaktigt få en positiv inverkan på romernas liv, och en medveten, beslutsam politisk integrering skulle helt säkert också främja Lissabonstrategins framgång.
Lissabonstrategin kommer inte att nå sina mål om man inte gör tydliga framsteg och verkliga ansträngningar för att främja romernas integrering i samhället som helhet.
Europeiska kommissionens allt starkare politiska engagemang måste komma till uttryck i verklig handling som styrs av professionalism och även leder till att man skapar ett sammanhängande system för att skydda minoriteter, ett system som i alla avseenden främjar integreringen av den romska befolkningsgruppen i EU.
Europaparlamentet måste vara en institution som arbetar för minoriteternas sak och såväl parlamentet som enskilda organisationer och regeringsorgan i medlemsstaterna måste arbeta i samverkan med kommissionen som sin främsta bundsförvant.
Vi hoppas att Europaparlamentets resolution om romernas situation i EU kommer att tjäna som professionell utgångspunkt för Europeiska kommissionen och även för de nationella regeringarna när de vidtar åtgärder i detta avseende.
Avslutningsvis vill jag tacka mina kolleger från alla de fem grupperna och våra rådgivare och enskilda organisationer för att de har medverkat aktivt vid utarbetandet av resolutionen.
