# ID: svediakorp-gov455267
# author: Barbara Kudrycka (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 396
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill rikta uppmärksamheten mot det stycke i betänkandet som handlar om Vitryssland, ett land som enligt betänkandet mer och mer liknar en ö mitt i Europa.
Medlemmar av oppositionen har kidnappats och mördats, val har manipulerats, demonstranter har fängslats och pressen har tystats ned.
Till råga på allt har myndigheterna nyligen förbjudit medborgarna att studera utomlands utan deras samtycke och infört restriktioner för dem som reser för att arbeta lagligt i andra länder.
Polska medborgare får också möjlighet att uppleva ” välsignelserna ” med denna kolchosliknande kommunism på nära håll eftersom åtskilliga av dem har fått sina lastbilar och bilar konfiskerade för att de har transporterat tre limpor med cigarretter.
Jag tycker att det är mycket förvånande att vi kan stå som passiva åskådare och till och med föreslå EU-principer för gränsöverskridande samarbete, när det inte går en dag utan att vi hör talas om nya kränkningar av de mänskliga rättigheterna i ett land som är direkt granne till EU.
Bara i går greps fler än 40 demonstranter därför att de försökte högtidlighålla årsdagen av Tjernobylkatastrofen.
Kommissionens och rådets insatser har bara verkat återhållande på förändringsprocessen i Vitryssland eftersom det har gått nästan sex månader sedan parlamentets resolution i frågan och absolut ingenting har hänt.
Projekt som är avsedda att främja det civila samhället har fastnat på ett stadium med analys, diskussion och beordrade debatter vid ett oändligt antal seminarier och toppmöten.
Kommissionen anser inte att det skulle finnas något ytterligare värde i att ge ekonomiskt stöd till radiostationer för att sända från grannländerna.
Med andra ord ser kommissionen ingen nytta med sådana värden som frihet för medierna eller med att tillhandahålla en annan informationskälla än den vitryska propagandan.
Nu talas det om att tillsammans med Ryssland bedriva en gemensam politik gentemot Vitryssland.
I detta sammanhang vill jag fråga vilket slags mänskliga rättigheter vi skulle kunna skydda i Vitryssland genom att samarbeta med Ryssland och hur vi skulle kunna skydda dem.
Skulle detta innebära att vi måste vänta tills den hysteriske diktatorn har kränkt ännu fler av sina landsmän?
Eller bör vi i stället låta amerikanerna komma med en lösning på problem i ett land som gränsar till EU bara därför att vi är mer intresserade av vad som pågår i Madagaskar?
