# ID: svediakorp-gov455258
# author: Irena Belohorská (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-04-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SK
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 253
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Jag vill uttrycka min respekt till föredraganden för det betänkande som har givit oss en noggrann redovisning av situationen för de mänskliga rättigheterna i världen 2004, och Europeiska unionens ståndpunkt i frågan.
I dag vänder sig många människor till viktiga globala institutioner som EU eller FN med förtröstan när de känner sig utsatta för eller blir vittne till övergrepp.
Låt mig dock betona att i de situationer där människors rättigheter kränks på de mest flagranta sätt saknar ofta offren den styrka eller de medel som behövs för att de skall kunna försvara sig själva och veta hur de skall göra det eller rikta uppmärksamheten mot sig själva.
Det är därför som det är så viktigt att Europaparlamentet följer, i samarbete med sina olika utskott, inte bara utformningen av konventioner och deras ratificeringsstatus, utan också tillämpningen av dem.
Konventionen om barnets rättigheter undertecknades och ratificerades av nästan alla världens länder.
Jag är trots detta övertygad om att det finns ett antal EU-länder där barnets rättigheter inte uppmärksammas tillräckligt.
I går vid sammanträdet med utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet gjorde jag ett försök att införliva en hänvisning till artikel 32 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i John Bowis ’ betänkande om patientrörlighet, men mitt förslag fick inte stöd av mina ärade kolleger.
Kan någon tala om för mig hur den verkliga situationen ser ut när det gäller tillämpningen av viktiga dokument?
